Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1856, sida 1

Då K. M:t redan den 7 Fehruari 1852 upplöst denna kommission samt föreskrifvit at dess ännu felande redogörelser, liksom andra möjligen inkommande ärenden, borde till kommerskollegium öfverlemnas, har det förefallit revisorerna högst anmärkningsvärdt att räkenskaperna för 1852 först vid slutet af 1855 blifvit afslutade; 2:0) kommerskollegii karantänsredogörelse upptager utgifter för 1852 till belopp af 5135 rdr samt 1853 15,700 rdr; 3:0) Stockholms n. v. karantänskommission, hvilken tog sin början 1853, upptager för samma år utgifter till ett belopp af 69,420 rdr; 4:0) karantänsbevakningen å rikets vestra kust, utgifter 1851 och 1852: 603 rdr 12 sk. och I 1853—1854: 17,006 rdr; 5:0) karantänskommissionen vid Känsö, utgifter 1852: 11,701 I rdr, 1853: 13,180 rdr; 6:0) karantänskommissionen i Malmö, utgifter 1852: 4520 rdr och 1853: 36,768 rdr. Tullverket. Tulluppbörden utgjorde brutto 1852: 5.519,916 rdr samt 1853: 5,367,754 rdr, utom handelsoch sjöfartsfondens medel, som 1852 uppgingo till 518,900 rdr och 1853 till 504,390 rdr, samt fyroch båkmedel 1852: 119,172 rdr och 1853: 116,590 rdr. Tullverkets utgifter utgjorde 1852: 921,557 rdr samt 1853: 951,667 rdr. De i rikshufvudböckerna synliga nettoöfverskott utöfver den i riksstaten påräknade inkomst utgjorde år 1852: 414,830 rdr och 1853: 441,047 rdr. Revisorerna hafva anmärkt att reseoch traktamentspenningar blifvit utbetalda 1852 med 30,839 rdr och 1853 med 29,030 rår, eller hvartdera året omkring 6000 rdr utöfver det kalkylerade anslaget. Revisorerna upplysa äfven att aflidne tullförvaltaren Finers balans blifvit minskad till 111,822 rdr. Kongl. konvoykommissariatet. Sverges bidrag till den för Sverge och Norge gemensamma handelsoch sjöfartsfonden har 1852 utgjort 106,937 rdr och 1853 110,857 rdr; Norges deremot endast 39,339 rdr för det förra och 39,313 rdr för det sednare året. Således Sverges omkring 73 procent och Norges omkring 27 proc. Jemföres detta med de till ministerstaten ingående bidragen från de båda rikena, hvilka för de nyssnämnda tvenne åren utgjorde frän Sverge omkring 64 proc. och från Norge omkring 34 proc., så synes deraf att någon rationel eller bestämd beräkningsgrund ej finnes uppgjord för utgåendet af de båda rikenas gemensamma utgifter. Revisorerna hafva med anledning häraf fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på det mindre formenligaji ett sådant förhållande, hvilket, enligt revisorernas äsigt, borde undanrödjas genom bestämmande af den lämpligaste beräkningsgrunden för utgörandet af de båda rikenas gemensamma utgifter. Revisorerna yttra den mening, att ett förslag i detta hänsende torde kunna uppgöras af de för närvarande utsedde komiterade för ordnandet af Sverges och Norges ömsesidiga handelsoch I sjöfartsförhållanden. I Revisorerna hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på en af dem år 1852 af Sverges och Norges t. f. interimsregering, i strid