Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1856, sida 1

samt äro föremål för skolstyrelsens likgiltighet drars allmänna och rättmätiga misstroende till gagnet af en sådan skola för deras barn. Jag säger med full mening rättmätiga misstroende, och detta likväl utan att med någon allmänlighet uttala ett klander öfver flertalet af nuvarande skollärares sätt att fullgöra sine åligganden; ty jag vågar, på grund af icke så ringa sakkännedom, påstå, att äfven det redbaraste nit icke förmår att, under bibehållande af folkskolornes nu allmännast rådande form, åstadkomma något väsentligt gagn. En visserligen ofullständig, men dock något belysande redogörelse för detta påstående finnes i en särskild promemoria, hvilken här bifogas. Antages nu, såsom jag för min del måste göra, att folkskolan omöjligen kan göras inågon väsentlig mon och med någon större allmännelighet gagnelig, med mindre skolans inrättning i dess hufvudsaklige grunddrag ombildas i enlighet med de åsigter, som ligga till grund för den i nämnde promemoria antydde skolplanen, och erkännes att tidens behof och samhällsskick med aldra största samvetsansvar ålägga hvarje inflytelseägande makt, — vare sig hos begåfvad enskild person eller hos korporation, — att innerligt behjerta och nitiskt verka för den skola, som omfattar det ojemförligt största antalet lärjungar; — inses vidare, att af en god folkskola kan åstadkommas positivt godt af vidsträcktaste omfattning, och att en god folkskolas negativa kraft emot det myckna eldfarliga i vår jäsningstid, om detta får verka på råa, sedeslösa och fanatiska massor, blifva för hvarje år ett mer och mer af behofvet påkalladt säkerhetsankar; så följer häraf att mycket måste göras för folkskolans försättande i ändamålsenligt skick, och detta snarligen, såvida den långsamt verkande skolan skall hinna motsvara den ilande tidens vexande kraf. Skall åter något kunna i verkligheten uträttas, så fordras i detta, som i de flesta fall, jemte klokhet i planen, jemväl penningar för utförandet, om hastig framgång skall vinnas. På grund af hvad som nu är sagdt, måste det i hög grad glädja hvar och en för foster: landet och dess innebyggares välgång nitiäl skande medborgare att förnimma, det Göteborgs och Bohus läns Hushållnings-sällskap: styrelse föreslagit och sällskapet beslutat ati af de medel, som från den nya,isanning välgörande, bränvinsförsäljnings-beskattningen til Hushållnings-sällskapets förvaltning inflyta, af sätta en icke obetydlig del till förbättring a folkskolorne inom länet. Då, i afseende på verkställigheten af dett: beslut, sällskapet åt dess förvaltningsutskot uppdragit att, efter föregånget samråd me mig, för sällskapet framlägga ett förslag til sättet att använda de medel, som på före nämnde sätt skulle tillegnas folkskolan, bö jag i första rummet förklara, att om den sum ma, som här antagligen kan ifrågakomma, vo re så stor, att dermed kunde tillvägabringa en fullständig ombyggnad af folkskole-inrätt ningen ända till dess spets, så skulle jag p fullgoda skäl undanbedja mig förtroendet at häröfver yttra mig, och i stället hänvisa säll skapet till män med större kunskaper oci mera omfattande förmåga; men som de ifrågavarande summan icke lärer kunna för sSlå till mera, än att bereda en behöflig om I bildning af folkskolornes lägsta grundva! så vågar jag, under ödmjuk tacksamhet för mi; I visade förtroendet, gå sällskapets önskan til mötes. Jag är dertill pligtig, alldenstund ja; genom understöd af allmänna medel blifvi satt i tillfälle att grundeligen och vidsträck I undersöka den del af folkskole-inrättningen som ligger inom omfånget af min inskränkt , omdömesförmåga. Jag gör det ock med stor i nöje, emedan det är min öfvertygelse, att me — AA 2 a