till handelsmannen L. i staåen E. Å denna skuld afbetalar han, enligt oss företedt egenhändigt qvitto af handlanden L., den 22 Dec. 1853 ett belopp af 2 rdr bko. Lts återstående fordran hos C. utgjorde således 3 sk. 4 rst. bko. IIärför blef C. lagsökt af L. och genom K. M.:ts befallningshafvandes i länet utslag den 14 Febr. 1854, dömdes OC. att icke allenast genast till L. utbetala dennes återstående fordringsbelopp, utan äfven att ersätta honom rättegångskostnaden med 5 rdr bko, således tillsammans 5 rdr 3 sk. 4 rst. bko. Då C. icke mäktade fullgöra detta, anställdes hos honom den 13 påföljande Mars utmätning, hvarvid nedanstående, till de utsatta prisen värderade husgerådssaker utmättes; En säng — 32. En jerngryta 1: 16. En kista 1: — En spinnrock — 32. En messingskruk: — 32. En koppar-kaffepanna 1: — En kaffebrännare — 8. Ett skåp — 24. En stekpanna — 8 S:ma bko rdr 6: 8. Utmätningskostnaden härvid uppgick till 3 rdr 7 sk. bko, hvarigenom således C:s skuld steg till 8 rdr 10 sk. 4 rst. bko. Den 15 Maj samma år hölls utmätningsauktion, hvarför kostnaden utgjorde 3 rdr 7 sk. bko, hvarigenom C:s skuld ytterligare stegrades till 11 rdr 17 sk. 4 rst. bko. Då likväl inga spekulanter infunno sig på denna auktion, kunde de utmätta sakerna der ej försäljas, hvarföre, med undantag af sängen, skåpet och stekpannan, C:s öfriga utmätta saker, tillsammans värderade till 5 rdr 40 sk., den 13 Mars detta år till fordringsegaren L. öfverlemnades och af honom emot qvitto emottogos till det uppskattade värdet. Man finner således, att den arme drängen C., sedan till gäldande af en hans skuld af 3 sk. 4 rst. nästan hela hans torftiga lösörebo på laglig väg blifvit utmätt och honom afhändt, icke destomindre häftar för ett skuldbelopp af 5 rdr 25 sk. 4 rst. bko. Å andra sidan har den stränge fordringsegaren L. nödgats i rättegångskostnad utgifva 11 rdr 15 sk., men blott kunnat komma i besittning af några gamla skröpliga husgerådssaker till ett uppskattadt värde af 5 rdr 40 sk., hvadan han, då gäldenären icke har ringaste tillgång vidare och de utmätta sakerna troligen ej äro stort mera värda än hvad de blitvit uppskattade till, måst vidkännas en kontant utgift af 5 rdr 22 sk. bko för att indrifva en fordran af 3 sk. 4 rst. Ehuru allt härvid gått till väga i full öfverensstämmelse med lag och rätt, synes dock billighet och kristeligt sinne icke i någon mån fått göra sig gällande. — Rörande Köping-Hult-jernvägen skrifves från Köping följande: För det här pågående arbetet å jernvägsbyggnaden hade ett långvarigare blidt väder varit önskvärdt, på det att terasseringen eller jordarbetet häremellan och Arboga skulle hafva hunnit fullbordas. Nu har större delen af arbetsstyrkan måst afskedas, och endast omkring 100 man lära ännu vara dervid sysselsatte, förnämligast med afgräfning af backar och höjder. Ungefär en qvarts mil närmast staden hafva dessutom syllar och skenor hunnit nedläggas och begagnas det sålunda färdiga vägstycket att med hästkraft derå utföra barlast, hvarvid man måste förvånas öfver de väldiga grusmassor, som en enda häst är i stånd att framdraga på en jernväg. Stora förråder af syllar och skenor finnas dessutom här upplagda, för att, så snart väderleken möjligen medgifver, intaga sin bestämmelse, likasom ett större förråd af stenkol finnes i beredskap att användas vid lokomotivers framdrifvande. De arbeten staden åtagit sig att på sin bekostnad utföra, dels för beredandet af en lättare och beqvämare trafik, dels för vinnande af mera prydlighet vid denna ändpunkt af jernbanan, hafva under året fortgått med all möjlig drift och fart, så att hamnen och ån snart hafva erhållit det möjligen erforderliga utrymmet. Derjemte hafva de gamla jernoch varubodarne af staden blifvit inlösta och till större delen nedrifna, hvaremot nya, stora och rymliga magasiner i stället blifvit uppförda å för detta ändamål af staden exproprierad, lämplig plats. Till ästadkommande af allt detta, samt för anläggning af en ny vacker stenkaj m. m., hvilket redan medtagit öfver 36,000 rdr bko, har staden måst underkasta sig uppoffringar, som för ett så litet samhälle kunna sägas vara rätt ansenliga och betydande. Stadens invånare hafva lyckligtvis hyst den upphöjda åsigt, att ingen tvekan borde uppstå mellan de alra kännbaraste uppoffringar för det närvarande och den så nedslående föreställningen, att denna urgamla stads rörelse eljest kunnat småningom aftyna och måhända inom en ej aflägsen framtid alldeles upphöra. De hafva derjemte lifvats af den förhoppning, att lättare och boeqvämare kommunikationsanstalter äfven här skola framkalla en ökad trafik och de nedlagda kostnaderna sålunda småningom ätergäldas. Härigenom kan man anlltås hannaa att åtaaang hamn radan näödgta