punkt väntas vara fullt färdig, skall erbjuda allt det utrymme och all den beqvämlighet, som skäligen kan begäras såväl för fartyg som varor. Då denna jernbana hinner sin fulländning till Wenern och dessutom blir en ingående del eller åtminstone förenad med den vid sednaste riksdag beslutade stora vestra stambanan, hvilken är ämnad att sammanbinda Stockholm och Göteborg, bör sjöfarten häremellan och öfriga inrikes orter kunna blifva rätt liflig och betydlig, helst då 10 fots djupgående fartyg, äfven vid lägsta vattenstånd, beqvämligen kunna här inlöpa och lasta. Att orten redan nu aflemnar icke obetydliga förråder af exportvaror, kan slutas deraf, att under detta års seglation härifrån afgätt omkring 46,000 skekoppar och Jerneffokter. 1, 700 tolfter bräder och plank, flera mastträd, ungefär 80.000 tegel, 12.000 tunnor spanmäl: förutom en stor mängd lefvande kreatur, hö och halm med flera slags landtmannaoch ladugårdsprodukter, hvilket allt vittnar om den stigande utveckling, hvari landets modernäringar äfven här å orten befinna sig och hvilken man bör hoppas skall taga ännu mera fart och uppnå en nu knappt anad höjd, då utvidgade och lättade kommunikationsmedel i alla riktningar hinna sprida sina välgörande verkningar. — Med dagens ord. Stockholmspost hafva följande underrättelser anländt: I Dagbladet läses: Man har dessa dagar hört omtalas, att flera strandningar egt rum i Roslagens skärgård i följd af den sista stormen; men sluppen Lyckans strandning den 17 dennes utanför Lidö, beläget I mil från Söderarmstiyrbåk, är den mest upprörande. Fartyget, fördt af skepparem Ericksson, afgick härifrån den 9 dennes, destineradt till Finland. Resan gick lyckligt och med god vind till Furusund, derifrån fartyget afseglade den 11 och fortsatte farten utan någon särdeles motgång till den 17, då en förfärlig storm med snöyra uppkom, och hvarvid fartygets julle genast gick förlorad. Snart uppkom äfven en svar tjocka, och slupen fördes framåt på vågorna, utan att man visste hvart det bar, och slutligen drefs den i land och vräktes mot en kubbe. Vattnet inströmmade genast och fartyget började sjunka. Besättningen, bestående af blott en man, Lind, utom skepparen, lyckades komma i land; men på ett obebodt skär, 11 mil från närmaste bebyggda ort. De hade äfven tagit med sig från det sjunkande fartyget litet mat och några klädespersedlar. Nu stadda på en kal klippa under bar himmel, med knapp föda, som snart blef slut, och utan allt hopp om att blifva frälsta af något förbiseglande fartyg, då sjöfarten till det närmaste upphört, voro de i en belägenhet, som (j kan beskrifvas. Efter att under 6 dagar hafva lidit af hunger och köld, så att deras lommar voro förstelnade, uppgåtvo de allt hopp om räddning. Lind låg sjuk, utsträckt på den snöbetäckta marken, och Eriksson, betraktande honom, bad till Gud att de båda snart skulle få dö. Genom en Guds skickelse blefvo de dock räddade. Det föll skepparen in att änna en gång speja utåt hafvet om något fartyg syutes, hvarföre han gick omkring hela skäret, och — hvilken glad öfverraskning! — han fick se sin egen förlorade julle ligga med kölen uppåt vid stranden. Han ansträngde nu sina sista krafter och det lyckades honom att uppdraga den i land. Sedan jullen blifvit i ordning och Lind, med Erikssons biträde, kommit i densamma, begäfvo de sig till sjös och efter en rodd af 11 mils längd landstego de vid torpet Gisslingö under Lidö gård, der de med välvilja mottogos af torpets innehafvare Lindström, som gaf dem mat och torra kläder, så godt han hade det. Egaren af Lidö tog derefter de skeppsbrutna under sin värd och skickade dem till Norrtelje lasarett, hvarifrån de hitkommo förliden Onsdag; och, då de ännu icke äro fullkomligt tillfrisknade, vårdas de i enskildt hus på rederiets godhetsfulla föranstaltande. — ILit F. Wickman har i Aftonbladet infört en förklaring, att den affär, som han ägt med Majoren Bergnåhr och hvilken blifvit sammanställd med spekulationen på en tjenst vid tullverket, varit af uteslutande privat natur, hvadan hela den med afseende härå framställda historien skulle vara uppdiktad och lögnaktig. Vi förmoda att den tidning, som först berättat saken, icke lemnar denna förklaring utan vederbörligt svar. — Posttidn. meddelar följande regeringsbeslut: Sedan Kongl. Maj:t, under den 30 sistlidne November, i nåder beslutat, att en Komite af 2 Svenska och 2 Norska ledamöter under instundande Januari månad bör sammanträda i Stockholm, för att utarbeta förslag, såväl till förnyad Konsuls-stadga med Expeditionstaxa, som till fördelning af Konsulat-distrikten och till fastställande af hvartdera Rikets bidrag till en gemensam Konsulsfond, äfvensom till administration och redovisning af nämnde medel m. m., som till ett allmänt ordnande i ett sammanhang af de Förenade Rikenas konsulatväsende hörer, i hvilket ändamål Komiten, uti hvars förhandlingar Herr Statsministern för Utrikes Arendena äger att deltaga, så ofta hans öfriga göromål det medgifva, blifvit bemyndigad att af ombetsmyndigheter och korporationer i bäda Rikena begära erforderliga upplysningar, har Kongl. Maj:t den 29 innev. månad i nåder förordnat. till Svenska ledamöter i nämnde Komite, Kommers-Rådet uti Dess och Rikets Kommers-Kollegium T heodor Willerding samt ordföranden i Direktiouen för Götheborgs Sjömanshus James Robertson Dickson J:r. — Posttidningen meddelar följande utnämningar : . Vid Svea Liigarde: till underlöjtnant, utexaminerade kadettkorporalen vid krigsakademien C. J. von Schulzenheim; vid Andra Lif92 Urrtocementet: till underlöjtnant utexa