Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1856, sida 3

— Ha de andre redan gått till arbetet? frågade Raymond seende sig omkring. — De andre .. ja, jag tror ... de voro här just nu. — Och du följde dem icke, Paul . . . det var bra. — Jag skulle just gå, då ni kom, grefve Raymond. — Nåväl, du måste genast bege dig på väg. Paul darrade ofrivilligt och syntes flitigare än någonsin syssla med att göra ingenting. Raymond fortfor: — Du måste genast begifva dig på väg till byn Kalima . . . du är den raskaste af oss. Ingen annan än du skall kunna gå 6 lieus på 6 timmar. Paul stirrade förvånad på Raymond. — Gästfriheten, fortfor Raymond, ålägger oss en pligt. Det unga fruntimret, som fått skydd under vårt tak, hitkom utblottadt som en skeppsbruten. I dag är stor tygmarknad i Kalima: lärfter, kattuner och färdigsydda saris finnas der i öfverflöd: vi måste för den lilla penningsumman, vi ega, inköpa fruntimmerskläder, och framför allt bjuder oss finkänsligheten att påskynda saken. Vi böra gå en bön härom i förväg; en sådan bön skulle vara påkostande för den qvinna, som måste beqväma sig dertill. Pauls ansigte uppklarnade till ett leende. — Åh, min grefve, sade han, — detder har jag tänkt på före er. Men hvad tror ni man kan få på marknaden i det lilla Kalima? Paltor att hänga på negrinnor, och ingenting annat. Jag har någonting bättre att bjuda henne, än sådant: en hel bazar för bajaderer och kinesiskor. Korsaren från ön Libeck lemnade den i min vård. Jag har redan valt ut, hvad enligt mitt tycke kan passa vårt okända fruntimmer, och jag är säker, att hon skall vara belåten med valet. Det är cen fullständig garderob, som jag lagt in i sex alnar engelskt bomullstyg och hängt på ytterrigeln till gästkammaren; en qvinnas ögou och händer skola helt säkert finna ett sådant knyte. (Forts.)