Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1856, sida 2

;ppet, när Eders Maj:t nådigst hnner Sådan itgärd af behofvet påkallad; men under den Ulmänna afvaktan af Eders Maj:ts nådiga belut i detta hänseende, qvarstår alltid ovisseten huruvida Eders Maj:t skall finna de inräffade förhållanden så beskaffade, att införseltullarne böra suspenderas eller icke, och sådan ovisshet måste ofelbart verka förlamanle på spekulationsandan samt hejda den skyndsamhet och störa den. säkerhet, hvarmed handeln eljest kan söka sig väg att fylla afnämares behof. — Nyttan af ett motsatt förhållande bekräftas tillräckligt af den. erfarenhet, att ju större visshet köpmannen äger, att hans lofliga och gagnande verksamhet ej skall undertryckas eller störas genom ombytliga författningar, desto mera verksamhet ådagalägger han vid uppköp och transport och blir sålunda i tillfälle att på naturlig väg förskaffa så väl orter som enskildte deras behöflige förnödenheter. — Hushållnings-Sällskapet finner derföre omnämnda inkast mindre talande samt vågar med stöd af de skäl, som blifvit åberopade, förnya sin ofvan yttrade underdåniga önskan. Det nyligen utfärdade regeringsbeslutet, hvarigenom exportförbudet för tackjern blifvit upphäfdt mot en utförseltull af en rdr bko pr skeppund, utgör föremäl för olika reflexioner på olika orter. På intet håll har man kunnat bestrida, det ju åtgärden varit både rättvis och billig, men man har uttalat farhågor, att en mängd stångjernsbruk derigenom blifvit utsatta för vådan att nödgas nedlägga sitt smide, ett förhållande, som anses innebära en kränkning af den rätt, som samma bruk, genom privilegier, haft sig försäkrad. Häremot torde dock få erinras, dels att sjelfva rättsgrundsatsen för privilegier i allmänhet är ganska tvetydig, emedan gammal häfd icke alltid kan gifva helgd åt orätt fång; dels att man troligen öfverskattar den stegring i tackjernspriserna, som skall uppkomma efter exportförbudets upphäfvande, enär tackjernstillverkarnes hufvudsakliga fördel torde blifva, att de få afyttra sina öfverskottstillverkningar och mindre den att priserna blifva mycket högre; dels äfven att de stångjernsbruk, som ej uthärda den konjunkturförändring, som nu torde inträffa, äro redan förut så svaga, att smidets nedläggande säkert kommer att lända dem mera till gagn än skada. Sådana bruk äga också nästan utan undantag betydligt jordbruk, i hvars förbättrade odling de ganska visst skola erhålla en riklig ersättning, sedan landtegendomars värde nu så betydligt stigit. För de fleste sådane bruk verka dessutom de högre kol-priserna långt menligare än den förhöjning, som kan uppkomma i tackjernspriserna. För sådana stångjernsbruk åter, som äro hvad man kallar sjelfständiga, d. v. s. äga både eget tackjern och egna kol, eller. ock endast eget tackjern, kan den ifrågavarande lagstiftningsåtgärden icke utöfva något menligt inflytande. Återstå alltså endast sådane bruk, som afverka dels eget, dels köp-tackjern; men utom det att äfven de fleste af desse äga ersättning i de höjda priserna på jordegendomen, återstår för dem utvägen att skaffa sig större hytte-andelar, hvarigenom de blifva mer oberoende af köp-tackjernet. Det berättas också redan från Wermland, att associationer i sådan anda blifvit ingångna mellan bruksoch hytte-ägare. Man kan sålunda med temlig visshet förutse, att erfarenheten här, likasom i andra näringar, som ansett prohibitiv-systemet oundgängligt för sin tillvaro, skall komma att visa, det farhågorna för exportförbudets å tackjern upphäfvande varit ganska öfverdrifna, och att fastmer Sveriges stångjernssmide skall komma att derpå mera vinna än förlora, sedan, med upphäfvande af detta privilegium, stångjernstillverkningen äfven lyckats frigöra sig från alla å densamma ännu qvarliggande inskränkningar och hinder. Men i alla fall, äfven om ett och annat stångjernsbruk skulle blifva lidande på förändringen, ja äfven — hvilket dock visserligen ej kommer attinträffa — om hela landets stångjernstillverkning skulle härigenom förminskas, så uppvägas dock dessa olägenheter i rikt mått af de fördelar, som en uppdrifven tackjernstillverkning ovilkorligen måste komma att medföra. Och utom alla dessa skäl tillkommer här, att det oftaberörda exportförbudet varit en oerhörd orättvisa, en kränkning af enskilt rätt, hvilken om ock än så häfvunnen, dock aldrig bör i lagbundet samhälle få äga rum. Vill man söka anledning till anmärkningar