Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1856, sida 1

. ä—— — — AE 2 Det kläde, regeringen låtit från utlandet införa, för att låta deraf tillverka nya uniformsplagg har befunnits vara vackert till utseendet, men af sämre qvalitet än kläde, som kunnat lika billigt väfvas i I Sverige. 3. Det gevär soldaten bär är tungt, skjuter icke mer än på 100 a 150 steg, och säkert knappt på 20 steg. 4. Huggaren som han bär torde knappt kunna användas till annat än att gräfva med. 5. Kopparflaskan är jemväl för tung och gör icke mera nytta än den vida lättare bleck-kantinen, som lika väl kan begagnas till kokning af mat. 6. Hans packning, gevär och patroner bilda tillSammans en börda, hvarmed ingen menniska kan tåga längre väg, än mindre dermed lastad, utveckla nödig kraft i en batalj. 7. Främmande armåer, äfven den ryska, äro nästan allmänt försedda med minitgevär, hvilka hafva 6—8 gånger längre skottvidd och skjuta med fullkomlig precision, så att en fiende kan hinna lossa en salfva, ladda ånyo och åter skjuta, innan han ännu kommit inom skotthåll för ett svenskt regemente. 8. De pickelhufvor regeringen låtit förfärdiga i Berlin äro väl gjorda — men de äro ju, enligt general Canroberts på erfarenhet stödda förklaring, odugliga i krig: och såsom blott grannlåt betraktade har Sverige icke råd att bestå sig dem. 9. De pistoler lifregementets dragoner erhöllo år 1853, och hvilka voro förfärdigade i fullkomlig enlighet med krigskollegii, af K. M. fastställda modell, befunnos vid generalmönstringen alldeles odugliga, dels så till vida att, i följd af slagsjederns svaghet, hanen icke föll ned, dels så att, om skottet gick af, pistolen icke sköt rätt. 10. De förskinn och yxor, hvilka för ett antal år tillbaka förfärdigades åt regementenas timmermän, blefvo, i följd af förändring i beslutet om timmermännens organisation och bekädnad, hängande i förråderna: — ett monument af minst 10,000 rdrs värde öfver regeringens missvärdande af statsmedel. 11. Det betydliga antal nya kalfskinusrenslar, hvilka för icke längesedan förfärdigades, befunnos vid begagnandet så klena, att vid packningen de sprungo upp i sömmarne. Leverantören kunde icke åläggas att lemna nya, ty hans leverans var öfverensstämmande med modellen. 12. Genom fastställandet at ny modell å lägermössor, blefvo för några år sedan 7000 sådana af gammal modell, hvilka voro nyss aflemnade i beväringens förråd, gjorda onyttiga, sedan statsverket betalt dem. 13. Helt nyss kasserades 500 par skacklor till trossvagnar, emedan de voro gjorda af itusågad plank i stället för af rundvirke. — Om vi ej alltför mycket misstaga oss hade hjulen till dessa trossvagnar förut blixvit kasserade derför att de voro gjorda af otjenligt träslag. 14. Vid sjöförsvarets materiel erinra vi oss, att en jernkorvett, hvilken byggdes för ett par år sedan med en kostnad af, som vi tro, 300,000 rdr bko, befanns, i följd af konstruktörens felaktiga beräkning, så rank att den icke kan hålla sjön. Svenska Tid:n bemöter dessa 14 punkter på följande sätt: 1. Till armöens beklädnad användes företrädesvis inhemskt kläde, och dettas kända godhet lärer ej af en så lös beskyllning lida något afbräck. Ätt krigsförvaltningen icke låter sig nöja med sämre vara, veta alla, som med leveranser hafva något att skaffa. Det stränga luftstrecket fordrar kläde af fast beskaffenhet. Det vore således? oförsvarligt, om det vore af gles väfnad, hvilket ej är förhållandet. Det kunde vara önskligt, om klädet vore lättare och derjemte tjockare, d. v. 8. finare, men det blefve då också betydligt dyrare. Är förf. säker på, att Ständerna vilja vidkännas en så mycket ökad kostnad å soldat-munderingen? För vår del tro vi icke, att krigsförvaltningen kunde hafva något emot dyrare klädes anskaffande. Man har sagt oss, att då det gråa klädet till kapotter för några år tillbaka började att användas, ansågs, af hushållning, lämpligt att förfärdiga det af Islands-ull, men sedan erfarenheten visat, att sådant kläde, för att vara tillräckligt hållbart, måste ega nog mycken tjocklek, har man numera nödgats att beställa kläde af den dyrare Jutlands-ullen. 2. Det inhemska klädet hettes vara dåligt, tungt och glest. Det utländska åter säges vara vackert, men sämre är det inhemska. — Man nödgades förlidne år göra undantag från regeln att begagna inhemskt kläde, emestyrelsens frikostighet öfverl åtit åt dem. Deras bo— —