Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1856, sida 1

ra, utbreder sig en slätt, der tropikernas rika vextlighet, vid tidpunkten för vår berittelses händelser, började försvinna för några curopeiska nybyggares skickliga ansträngningar. De hade valt detta ställe, för att sysselsätta sig med nyodlingar, som hundrafallt borde belöna deras flit och mödor. De voro outtröttliga härdade min, som i många år plöjt oceanen — nägra af dem oftare som fribytare än som amatörer — tilldess de ändtligen ledsnat vid det nyckfulla elementet; och derefter, till ett antal af fem, förenat sig, för att med ett arbete, hvartill tuppens rop hvarje morgon gaf tecknet, upprödja och odla en vildmark, der stinkande träsk, beskuggade af storbladiga vexter, eller skogar, täta och insnärjda som ringarne i en jernbrynja, lade så stora hinder i vägen för de fem nybyggarnes företag, att det behöfdes hela deras outtröttliga verksamhet och starka helsa, för att ändtligen besegra dem. Dessa fem nybyggare, som kommit från olika delar af Europa, bildade ett bolag, i hvilket hvar och en insatte sitt kapital af skicklighet och flit. Kunde vi skåda in i djupet deras själar, skulle vi hos mer än en af dessa sträfve arbetare finna brinnande lidelser, dolde under ett flegmatiskt yttre, djupt förakt för samhällsbanden, passioner, som deras föresats att genom ihärdigt arbete förvärfva rikedomar för någon tid höll i tygeln, samt harm deröfver, att de ännu icke, oaktadt de djerfvaste och ofta icke de mest moraliska försök, lyckats samla nog guld, för att kunna lefva, icke ett herdelif under en landtlig hyddas tak, utan ett lif, sådant deras utsväfvande inbillningskraft förmådde måla af yppighet och öfverflöd. Vid den tid, med hvilken vår berättelse börjar, sökte de fem nybyggarne draga största möjliga fördel af ett vidsträckt landområde, som holländska