Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1856, sida 2

Dett nya beslut utgör visserligen en ny oefterrtlighet, men då det tjenat att korriggera u2 begånget misstag, kan man ej annat än hål vederbörande räkning för detsamma. Det : också i sanning lyckligt för deras egen sull, att den nära förestående vbsurditeterörekoms, som skulle väckt ett omätligt löje He inom och utom landet, att varorna blifvit :ttskickade till en utländsk hamn och genastlerifrån åter importerade. Att affären, sådan en nu är, i alla fall icke aflupit utan betydlig kostnader är klart, och eget vore att erfa om ej någon sk: ileersättning skulle kunna lerför af en eller annan utkräfvas — IMningscirkeln höll förl. Lördag, enligt gamal vana, sitt julgille, i hvilket omkring 20 af cirkelns ledamöter deltogo. Sedan oräöranden i ett kort tal, deri de olika sätten ir julens firande förr och nu vidrördes, hälsat etagarne i gillet välkomne, företogs, med sigkören och B.-C:s fana i spetsen, en marschkring salen. Efter en munter ringdans ling den höga julgranen, började nu dansewh fortgick i förut bestämd ordning till strit efter midnatten, då man åtskiljdes. Mellanlanserna afsjöngos af kören åtskilliga sånger. — mes Pariserkorrespondent yttrar sig på fölnde sätt om det mellan Sverige och Vestm:terna afslutade fördraget: Restatet af general Canroberts beskickning tl Stockholm står upptaget i dagens (20 De) Monitör. Jag misstog mig icke, när jag fö några veckor sedan angaf verkliga ändamiet med beskickningen och påstod, att det ej ar öfverräckandet af hederslegionens storkor eller något annat slags sentimental resa fi att uppsöka någon meningslös sympathi, tan att missionen var värdig ett sådant särebud och följderna skulle visa sig vida vigtigar än mina motståndare tro. Det nu ingångn fördraget är en handling af högsta vigt. ISs verkställighet skall engång för alla sätt en gräns för Rysslands inkräktningar i nqa Europa. Östersjön skall befrias från dena makts anfallsföretag och Sverige räddas fin dess olyckliga inflytande. I denna del : verlden kan Ryssland ej vänta en handsbrid jord eller en station för sina krigsskepp eer hamn för sina fiskarebåtar. Detta är i sjeva verket en svår stöt tillfogad Ryssland såsm sjömakt och handlande stat. Fördraget lstämmer ingen tidpunkt för sitt upphörande. Det är för alltid Sverige åtagit sig att motå ryska inkräktningsförsök, och för alltid d allierade skola understödja Sverige i dess ptstånd. Fördraget förenar för evärdliga tide Sveriges politik och Vestmakternas och ders intressen. Det är ett bevis på det förtroene och den endrägt, den gemensamhet i inesse, som existerar mellan de kontraherane parterna till ömsesidigt skydd mot en gemesam fiende. Det är ett ofantligt steg framåt, m vi taga i betraktande, att Sverige älven förlarat sig för neutraliteten och dertill fastkllit denna; och med huru stor likgiltighet 2yssland än låtsar åse denna åtgärd, mäste dek Czaren känna, att den är af fiendtlig sftning mot honom; och om ord betyda nåpt, måste denna sålunda proklamerade polik vid första tillfälle öfvergå till en öppen brtning. Det ärvisserligen blott ett skyddsfördrag, vi ännu afva framför oss; men mer än sannolikt är att andra artiklar finnas, som gilla för andraeventualiteter, än de nu omtalade. De tjener, vi göra Sverige genom att bistå det mot ysslands anfall, betinga otvifvelaktigt genenster å Sveriges sida. Skola vi sända va armeer och flottor att samverka med Sväges till dess försvar, så torde det anses så godt som säkert, att Sverige å sin sida ska hjelpa oss, när omständigheterna så kräfv: Det kunde från vår ståndpunkt ej tillrähas kung Oscar såsom en stor förtjenst, ax han använder sina egna och våra stridskraer att fördrifva fienden från eget område ;stode han ensam mot Ryssland, måste han ändock försöka att göra detsamma. Om vi åiga oss att beskydda Sverige, är det emedan i vänta, att Sverige skall göra något för os, hvilket kan ådraga det siendtligligheter f Ryssland; och detta något torde svårligenblifva mindre än en Samverkan med oss i vår operationer på norra krigsteatern En krigstöjlighet är tydligen afsedd i i fördran get; det ore absurdt att antaga, det icke redan en fllständig öfverenskommelse för detta fall existrar och att ej stipulationer blifvit ingångnamed hänseende till händelser, som