Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1856, sida 2

niärande: dernäst kommer ej för mager spis ur djurriket, framför allt de vanliga till föda begagnade däggdjurens kött. Härefter följa i näringsvärde och det i följande ordning: bröd, rotfrukter och grönsaker i ordets vidsträcktaste bemärkelse. Dagens båda hufvudmåltider böra hufvudsakligen, men ej endast, bestå af skidfrukter eller djurisk spis; dock ej af de vanliga, till mat begagnade däggdjurens eller foglars kött tillsammans med skidfrukter; ty detta blefve alltför mycket närande. Af detta lilla schema kan man finna hvad som bör inköpas och öfverhufvud förtäras, om det tillägges, att mat ur växtriket ej bör tillagas eller förtäras för mager. I allmanhet gäller regeln: ju kallare i luften dess fetare mat. I det vatten, hvari skidfrukter skola kokas, bör alltid tillsättas dubbelt kolsyradt natron, som är ytterst billigt och att erhålla på hvarje apothek. Man bör tillsätta en thesked af detta ämne till så mycket vatten, som åtgår till kokandet af en stor familjemåltid utaf skidfrukter, samt för öfrigt i förhållande härtill. Det dubbla kolsyrade natronet, sålunda användt, är alldeles oskadligt, utan inflytande på smaken, gör att man vid skidfrukters, beredande ej behöfver mjukt vatten och att dessas tillagning försiggår på hälften utaf den i annat fall nödvändiga tiden, hvarigenom mycket bränsle sparas. Efter skidfrukters tillagning skall man ej borslå det vatten, hvari de kokades, ty detta är mycket födande. Personer med svag matsmältning böra blott förtära skidfrukter i form af soppa, hvarifrån skalen blifvit afligsnade. Sådan soppa bör vara väl utkokt och utpressad samt ej alltför mager. Man kan med fördel vid kokandet af skidfrukts-soppa tillsätta ben, må de vara råa eller hafva suttit i en stek eller kortlett, ty deraf blir soppan mera närande. Man bör deremot alldeles icke vid skidfrukters tillagning begagna iättika, ty deraf blifva skidfrukter mera än tillbörligt svårsmälta. Detta fel begås vid den så kallade Rumfordska sparsoppans tillredning. Insaltadt kött bör ej förvaras så länge att saltlake bildats, ty deraf blir köttet mindre helsosamt och närande, samt detta destomera ju mer saltlake som bildats. Ja, köttet kan på så sätt blifva blott hälften så mycket närande, som det var såsom färskt. Genom rökning förlorar köttet intet i näringsvärde, men blifver deraf mindre helsosamt än förut. Enligt de nyaste rön, som blifvit gjorda i England, är det bäst att behandla kött med litet karbolsyra, för att uppnå rökningens ärdamål (se sidan 35 i vårt arbete om åtgärder mot asiatisk cholera). Ändamälsenligast är det dock att bevara kött genom köld. Man kan nemligen numera, hvar som helst ofvan jord, inrätta beqväma iskällare, för billigt pris, och bör derföre allmänt göra det. Säådane iskällare inrättas på så sätt, som står anfördt uti J. Arrhenii Tidskrift för Landtmannaoch Kommunal-ekonomien, N:r 4, år 1855. Som det nu tillgär förlorar man vid att koka soppa, på köttet, ty det som afskummas, är ett mycket vigtigt födoämne (ägghvita). Man gör derföre bäst i att steka köttet, hvilket raskt bör ske vid ifrån början stark eld eller, fast något sämre, genom att inlägga köttet i kokhett vatten, hvilket bör några gänger sedan köttet är inlagdt få uppkoka, hvarpå kärlet tages af elden, tillslutes noga och ställes 2 timmar på spiseln, ej allt för långt borta ifrän elden (på hvilken nu annan mat kan kokas) utan så nära, att köttet och vattnet hålla sig omkring 70 grader Celsius varma. Man kan också, i stället för att låta den tillslutna grytan med köttet i stå på spiseln i 2 timmar, ställa den lika länge på den någorlunda varma kakelugnen eller i dess nisch. Man får dock akta att icke vattnet ånyo börjar att koka. På sådant sätt sparas också ej litet bränsle. Sedan köttet sålunda stått ett par timmar är det välsmakande att äta. Det får dock uttryckligen bemärkas, att på så sätt ingen soppa erhålles. Hvartill man kan använda råa köttben eller sådane af stekt kött är redan anfördt. 1 Aalldnlinean aduömnmanaa AaAtvnaliat märalrat at I