Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1855, sida 1

allemnade major Iresdele en a skriftlig bek: telse srån muschiren på general Williams åtgörande, såsom definitivt slut på kapitulations vilkoren, jemte en namnförteckning å pascharne i den uti Kars qvarblifna anatoliska armåen. Den 27 November på e. m. infann sig gen. Williams med sin stab och 3:ne paschar i vårt låger samt undertecknade kapitulationsvilkoren. Den 28 skulle, enligt den träffade öfverenskommelsen, återstoden af anatoliska armen, som utgjorde Kars besättning, lemna fästningen under vapen samt med flygande fanor och klingande spel; men på de turkiske befälhafvarnes egen begäran nedlade trupperna sina vapen och sin krigsammunition i sina läger, der små turkiska vakter qvarlemnades till dess de aflöstes af våra. Ehuru det var Turkarne föreskrifvet att kl. 10 på f. m. göra front vid ruinerna af byn Guimbett, så inställde sig dock först kl. 2 på e. m. inför gen. Muraview muschiren öfver anatoliska armen jemte gen. Williams och de engelske officerarne. Våra trupper hade redan uppmarscherat i slagtordning på båda stränderna af Kars-Tschai. De turkiska regements-fanorna bragtes framför fronten och emottogos af en afdelning karabinierer utaf jägare-regimentet Tula samt gingo under musik och höga hurrarop från bataljon till bataljon. Härefter blef en del af den turkiska armåen, bestående af gamla, svaga, på obestämd tid permitterade Redifs, äfvensom milisen (BaschiBozuks och Laser) tillsammans 6000 man, i enlighet med konventionen hemskickade, med vilkor att de under hela kriget ej vidare skulle strida mot Hans Kejserl. Majestät, samt affördes under serskild eskort till första nattqvarteret. Härester emottog öfverbefälhafvaren en deputation af stadens mest ansedda invånare. Sedan general Muraview till häst tagit i beskådande de reguliera turkiska trupperna, hvilka, till ett antal af 7 a 8000 man, gåfvo sig såsom krigsfångar, befallde han att de på venstra stranden af Kars-Tschai skulle erhålla en middagsmåltid, som på förhand blifvit tillredd i kompagni-kittlarne. Samma dag besattes fästningen af vår garnison, under befäl af öfverste de Sage, och ryska flaggan hissades på citadellet. General Muraview har till den detacherade kaukasiska korpsen aflåtit en dagorder, som af Ryska Invaliden återgifves sålunda: Stationen Wladi-Kars, den 28 November. Jag lyckönskar er, mine vapenbröder! I egenskap af czarens ståthållare tackar jag es. Genom ert blod och era ansträngningar ligga Mindre Asiens bålverk för Kejsarens fötter. Den ryska flaggan vajar på Kars vallar; deri uppenbarar sig det frälsande korsets triumf. Hela den 30,000 man starka anatoliska armåen har försvunnit såsom stoft. I fångenskap befinna sig dess öfverbefälhafvare jemte alla Paschar, officerare och den engelske general, I som ledde försvaret, jemte hans stab. Tusentals fångna Turkar tåga till sitt hem, för att aflägga vittnesbörd om era bragder. Ännu ä: ro de utaf oss tagna stora förråder af vapen och kronogods, hvilka qvarlemnats i Kars, el registrerade; men, förutom de af er under fält tågets lopp såsom byte tagna kanoner och sanor, ökas våra tyghus dessutom med 130 ka. noner. De många fanorna försköna Rysslands heliga kyrkor såsom minnen af ert ståndakti ga mod. Annu en gång lyckönskar jag er mina vapenbröder, från den högste till der lägstel Ännu en gång tackar jag å egna väg: nar er, mina kamrater i tjensten. Jag har et att tacka för lyckan att kunna glädja Kejsa rens hjerta. Så tacken med mig härskarornas Herre; som i sitt outransakliga råd nr skänkt oss en triumf efter den hemsökelse, som för icke lång tid sedan vederfarits oss Tron på den heliga, gudomliga försynen m: hos er bevara krigaresinnet och fördubbla ci REA NEEEOESITG ENTE 1 r —