Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1855, sida 2

-— ——— Ricke-ticke tack, Ricke-ticke-tu! Städ och tång skall Ifrigt stormas! Under sång skall Jernet sormas. Flinka smeder, Hmlen eder! Allting är Färdigt nu. Ricke-ticke tu! — Nåväl, betrakten denhär bästskon! smederna sågo gapande och förbluffade på den lätta och välformade hästskon. Endast mästaren sjelf tycktes begrunda något annat, ty han skakade alltemellanåt på hufvudet med utseendet af en man, som sunderar och är vilrådig Ilan närmade sig främlingen, som redan påtagit sin rock, men buru noga än mästaren granskade hans drag, kunde han likväl icke känna igen honom, Hästen var snart skodd och framleddes nu till smedjedörren. Öfversten gaf mästaren och samtliga hans gesäller hvar sitt hjertliga handslag och lade två Napolseoner på städet, säxande: — Den ene för mästaren och den andre för arbetarne, att muntert dricka min skål! Uvarester han kastade sig upp i sadeln och vid sidan af sin följeslagare sprangde inåt byn. De tvenne främlingarne bade knappt försvunnit bakom närmaste husknut, förrän gesällerna på en gång vände sig mot mästaren och fästade på honom frågande blickar. — Öfverste! öfverste ! mumlade deu ene af dem; — jag påstår jag, att dender lustigturen antingen är