Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1855, sida 2

skålen, är Rysslands förstörda sinanciella ställning, dess hämmade handel, nöd och elände, kanske äfven ett hotande missnöje i flera af landets inre provinser, hvilka skäl äro mycket starkare än de förluster Ryssarne lidit omedelbart af kriget, så stora dessa än må hafva varit. Nar dertill kommer, att Vestmakterna hafva haft och hafva freden till oaflåtligt ögonmärke, samt att uppoffringarne för kriget äfven blifvit dem högst kännbara, så talar allt detta för, att de resp. parterna skulle å ömse sidor vara benägna för att afsluta den blodiga fejden, ju förr desto helldre. Häremot möta dock å andra sidan några icke mindre vigtiga omständigheter. Just det att Vestmakterna söka en varaktig fred, hvilken endast kan vinnas derigenom att Rysslands anfallsplaner göras för lång tid omöjliga, hvilket åter icke kan vinnas, utan att det moskovitiska väldet fått sin makt betydligt stäckad; just de uppoffringar detta måls vinnande redan kostat al blod och penningar göra det omöj ligt för Vestmakterna att sluta en fred annat än på vilkor, som måste blifva förödmjukande för Ryssland. Och frågan beror då derpå, om denna makt ännu känner sig så försvagad, att den antsger sådana vilkor. För vår ringa del tvifla vi derpå, erär vi ej kunna fatta möjligheten afl hvad en brefskrifvare till FIndep. Belge uppgifvit, att vilker kunna upptänkas, som vore ttillfredsstäållande för vestmakterna och icke förödmjukande för Ryssland. Nog kan diplomalien lösa många invecklade saker, men att den kan lösa en sådan uppenbar motsdgelse, derpå tviflas. Emellertid hafva fredsryktena alltid det goda med sig, att de sänka brödpriserna, hvilket är något ganska behöfligt, icke blott i Frankrike, utan älven i andra länder, samt att de hålla uppe kursen, hvilket icke är stort mindre nödvändigt, särdeles i Frankrike, i händelse ett nytt statslån behöfver upptagas. Kanske kan man ock just i dessa omständigheter finna en nyckel till gåtan, att fredsryktena företrädesvis sättas i farten genom de halsofficiella regeringsorganerna i Frankrike, under det att från England, der bekymmerna i förenämnde afseende äro mindre, man icke förnimmer annat än de mest krigiska demonstrationer både i tal, i pressen och särdeles i de ofantliga krigsrustningarne. Det torde alltså nog ännu dröja innan Europa får plocka fredens gyllene frukter. Bäst är det väl ock, att saken nu göres så grundligt, att den icke på lång tid behöfver omgöras. Särdeles är detta önskansvärdt för Sverige, som har så mycket att frukta af Rysslands våld och ränker. mem EERO IEEE