Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1855, sida 1

Hvad betyder väl denna besynnerliga och hemlighetsfulla -Åug på Lenas läppar? Fåfängt skulle man bedt henne förklara det, ty hon visste icke sjelf, hvaraf det kom, att hennes mun ofrivilligt upprepade dessa i sprittande takt framdansande urd tion mindes ej. att hon någonsin hört visan sjungas af någon annan och trodde sjelf, att ord och melodi vaknat i hen nes själ utan bestämd orsak. Men denna visa utgjor de en del af hennes eget gätfulla väsende; den var likasom en anderöst, hörbar endast för henne; och oaktadt denna röst ej talade i klara ord till hennes själ, älskade hon den likväl såsom en ljuf och ymnig källa af tröst i hennes bedrosvelse, och hon hade vant sig att använda den, både i sorg till glädje, såsom ett uttryck för sina ojupaste känslor,