Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1855, sida 1

lättar hon sitt hjerta från de sorger, under hvilka det dignar; från hennes läppar ljuder ingen klagan, ur hennes bröst ingen suck, men perla efter perla faller tyst från henoes ögon ned på förkladet. Det är en djup och ihärdig sorg. som frampressar dem, men de minskas dock småningom, och hon lyfter slutligen si Da fuktiga ögon mot himlen och sjunger, såsom höjde hon en bön till Gud: Recke-ticke-tack! Ricke-ticke-tu! Raska gossar, Smedgesaller, Härden blossar, Stadet smaller, Gnistor springa, Slageor klinga Raskt i takt, Ett och tu, Kicke ticke-tu !