ben 2l December. Rörande den vigtiga frågan om upphafvandet af exportförbudet för tackjern, hvilket af Rikets Stander vid sistl. riksdag beslöts, och hvarom man nu otåligt afvaktar regeringens asgörande, lemnar en brefskrifvare till -Nerikes A!lahanda följande upplysningar: -Tackjernssrågan, så länge till asgörande sardigberedd, blef icke ens i sednaste veckan föredragen och afgjord. Före jul måste den dock afgöras. Troligen smäller det således uti den nu ingångna veckan. Beklagligen kan jag icke gifva er någon förhoppning om en lycklig utgång af denna fråga, som är så vigtig och maktpåliggande för eder ort. En president i ett visst kollegium, som står i mycken beröring med bruksegarne, skall, ester hvad det försports, å den alldrasednaste tilen varit mycket nitisk och verksam att inskärpa åtskilliga patroner huru angeläget det jemval i deras eget intresse vore, att bruksdistrikterna skickade -moderata och beskedliga representanter, kort sagdt, regeringens vanner, till riksdadagen. Sådant går framför allt; och derutaf kan ni något när sluta hvad slut tackjernsfrågan får denna gång. Något för något, intet för intet, säger ordspråket. Men om det blir urtima riksdag, så kan ju frågan på nytt då upptagas, och bruksegarne vunne på det sättet endast på sin höjd ett årg uppskos. Så kan väl invandas, jag medger det. Men saken är klokare arrangerad än så. En krok är uppslagen, på hvilken man hoppas att äfven vid riksdagen kunna upphänga frågan. Då bergskollegium i slutet af 1854 erhöll nådig befallning att inkomma med fornyadt utlätande i ämnet (tackjerns bergslagernes riks dagsfullmäktiges nyss sörut ingifna petition ha de gjort kollegii först afgifna utlåtande alldeles odugligt och oanvändbart), så lydde, märk noga, remissen sålunda: Åatt kollegium jemväl skulle uppgisva i hvad mon omsorgen om jernförädlings-industriens fortfarande bestånd uti riket synes böra, vid en blifvande allmänt tillå ten tackjernsexport, föranleda nådiga dndringar uti nuvarande vilkor för jernhandteringens be drifvande så inom som utom bergslag, hvaref ter Kongl. Maj:t ville frågan till slutlig prösning söretaga. Se der ser ni en skymt af kroken, här har ni den fullständig; kollegium svarade nemligen med att hemställa: Åom icke Eders Kgl. Maj:t innan någon fri export emot låg tull) kan tillåtas af det bergslagstackjern, hvarpå vid pass hälften af rikets stångjernsverk af ålder blifvit privilegierade, medan de varit och äro i saknad af egen tackjernsbläsning, skulle i nåder täckas till Rikets nästa år sammanträdande Stander framskälla nådig proposition derom, att, utan rubbning af bergslagernas gamla häfdvunna privilegier i beskattningsvag, bergslagshemmanens egare i de såkallade tackjernsbergslagerne måtte befrias från den hittills tvungna byggnadsoch näringsskyldigheten i viss hytta, och hvaraf sålunda skulle blifva en följd att hytteandelarne finge såsom annan laglig förvärsvad egendom genom köp eller på annat sätt ifrån bergsmanshemmanen afsöndras.Jag skall en annan gång, då tid och utrymme medgifva, litet noggrannare granska detta kollegii förslag. Nu fäster jag blott eder upp marksamhet derpå, att om det bifalles (och skulle det ej det, då remissen väl förtackt men tillräckligt tydligt vid handen ger att regeringen sjelf just åsyftade att framkalla förslaget ), så är ej blott först uppskof af ett år vunnet, men dessutom hela frågan gjerd beroende af ett vilkor, nemligen tre riksstånds antagande af regeringens proposition. Och som bergsmän nen och bondeståndet allt hitintills utaf kort synthet icke velat ingå på och äfven vid sednaste riksdag afslogo hyttedelarne tillåtna afsöndring från bergsmanshemmanen, så är det ju bästa förhoppning om att detta vilkor jemväl vid nästa riksdag skall afslås, och frågan om tackjernsexporten på det sättet sörsalla. Svenska Tidningen inehöll häromdagen en uppsats, som gick ut på att visa huru mycket deltagandet i kriget skulle komma att kosta Sverige. Tidningen uppställde tvenne alterna