Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1855, sida 1

na, och markts de Bourvoisio, åtföljd af franske. ambassadören, inträdde. : — Ers Höghet, sade han till storfurstinnan efter den vanliga ceremoniella belsniugen; tillåt mig framför allt lyckönska mig sjelf öfver den exempellösa nåden att i någon mån få representera min herrskare, konung Ludvig XV, vid det höga ryska hofvet. Det är en ära, som skall återstråla på mina efterkommande i sista led. Markisen fortfor i denna stolta ton, utan att egentligen veta, hvad han skulle säga. — Min beskickning, Ers Höghet, är så vigtig, så utomordentlig, att konungen, min herre, icke ens ansåg mig värdig, ega hela hemligheten af densamma .. Hofdamerna syntes utomordentligt smickrade af dessa loford öfver en beskickning, som rörde dem så nära; men de af rikets herrar, som voro närvarande, sågo På hvarandra och skrattade i mjugg. — Men att döma af vissa tecken, som snart skola vinna bekräftelse, är jag ölvertygad, att det nuvarande kriget och våra tiders invecklade förhållanden, i hvilka kanonen ännu ej gifvit utssaget, stå i närmaste för bindelse med min höga ambassad till Petersburg. Hofdamerna blefvo på en gång stolta och förtjusta öfver dessa ord af markiser, som uttalade dem med en oförliknelig säkerhet och tillförsigt. Men de höga emhetsmännen och generalerna utbytte förvånade och ironiska blickar, medan de af artighet låtsade djupt allvar och uppmärksamhet. Med en blick uppmuntrade storfurstinnan markisen att fortsätta. — Jeg är stolt öfver att vara det hemlighetsfulla verktyget för en stor händelse, som är på väg att utveckla sig inför det förvånade Europas ögon. Nya leenden af förtjusning hos damerna, som sutto omkring storfurstinnan: ny och ännu djupare förvåning