Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1855, sida 2

Enligt enskilta underrättelser från Stock holm, aro de bäda af svenska akademien prisbelönta försattarne, hrr Herrman Bjursten, för Minnen från Gripsholm, och hosrättssiskalen C. G. Strandberg för Berzelii Minnesstod. Med anledning af de utaf Friskytten anförda yttranden, som sades blifvit fällde af gen. Canrobert, rörande vissa delar af vår armåe, yttranden, hvilka äfven Hand. Tid:n upptog, enär de af Friskytten anfördes med all möjlig visshet, har grefve O. Björnstjerna, general Canroberts svenske adjutant och följeslagare på resan till Danmark, insändt till Svenska Tidn:n ett ,Berigtigande, deri han först tillkännagifver att han ,aldrig hört generalen yttra något af allt hvad Friskytten har att förtälja, men väl åsigter fullkomligt stridande deremot, och derester tillägger: Ä Mångfaldiga gånger bar jag hört honom prisa värs milnära inrättningar och förklara, att det för honom vore en gåta, huru man med den ringa krigsbudgeten kunnat åstadkomma sa mycket. Ofta upprepade ban till officerare, som besökte honom: Sverge har löst det svåra problemet att med en ejemnfo ligt ringare kostnad än andra länder kunna uppstalla en striÄbar här, jemförelsevis till folkmängden vida talrikare än dessas, Bevara noga denna inrättning, som tryg: är landet, utan att beröfva det en för dess framäiskridande behöflig arbetskraft, som gör soldaten till medborgare och medborgaren tll soldat Eboru ej närvarande vid det af Friskytten omtalade besöket i Ystads hussar-stall, har jag likväl flere gånger hört såväl gen eralen sjelf, som andra, hvilka va it honom följaktiga, omtala det goda skick, hvari ban funnt denna sqv dron och dess hästar, samt äfven i Hel singborg åtföljt generalen, då han besåg en annan sqva dron af samma regimente. Jag hyser således ingen tvekan att förklara de yttranden, Friskytten tillskrisder honom vid ifrågaverande tillfälle, såsom fullkomligt sanningslösa. Att fronska rrytterihästarne i allmänhet äro större än våra medgifves, men general Canrobert par mer än en gång berättat, att hvarken dessa stora hästar, ej heller det engelska kavalleriets ännu större, kunnat uthärda det sednaste fälttågets mödor på långt när så väl, som de små arabiska histar. på hvilta de afrikanske jägarne äro beridre, med hvilka våra, ehuru större, i mänga hänseenden kunna liknas. Att de mindre hästarne i Sverige skulle vara vid sämre hull än de större franska är ej traligt, då ra ienen i båda länderna är temligen lika. ) Generalens ta kar om värt kavalleri kunna intygas af de många vittnen, som åhört de vackra ord, hvarmed han tilltalsde gardet till bäst, då han vid monskapets middagsmältid föreslog regementets skål. Beträffande gevären kan jag vitsorda, att generalen med stort intresse tagit kännedom om dem, han här sett, och dermed sysselsatt sig flera timmar, äfvensom att han till Frankrike medfört ett gevär från flottans förråd, hvilket särdeles behagat honom. Horov da, såsom Friskytten påstår, främmande armåer äro nastan allmänt försedda med minie gevär, lomnas derhän. Säkert är, att inom den franska finnas ej på långt när så många sådana, som våra förråd innehålla, af det goda skäl att minis-gevaren alldeles icke användas vid froanska armåeen. Att pickelhufvorna ej begagnas i Frankrike, synes visserligen antyda, att män icke der tillerkänner dem företrädet fiamför andra hufvudbonader. Deras anläggande inom flera af Esropas största armåer torde dock få lemnas obestridt, och någon förkastelsedom öfver dem har åtminstone jag ej hört general Canrobert uttala. Blott en sak har jag hört generalen öppet klandra i Sverige, nemligen pressens missbruk, och säkert bade han ej gjort detta mindre, om han erfarit det sätt, hvarpå Friskytten begagnat hans namn till stöd för påståendea, lika illvilliga som sLanninaslösa. O. M. Björnsltjerna. Det synes vara skal, att Friskytten narmare angisver källan för sina uppgilter, emedan i annat fall man lätt förledes att tro, det alltsammans är gripet ur luften, och att således grefve Björnstjernas slutord icke varit obefogade, ehuru de äro af den beskaffenheten, att en man af heder icke gerna låter säga sig sådant, utan att alivarligt tillrättavisa sagesmannen. I Aftonbladet förekom för någon tid tillbaka en insänd uppsats, som uppdagar åtskilliga nya betänkliga förhållanden, med afseende å de beryktade kyrkoherde-utnämningarne i Skåne. Såsom förut är bekant, var en af de medsökande till det pastorat, som sedermera hugnades med Stockholmspastorn Wallin, Lektorn vid Carlbergs krigsakademi, Prof. Bråkenhjelm, till hvilkens meritförteckning hör, att han, ifrån underlöjtnant befordrad till lektor i ma tematiken, lät för ett par år sedan slå sig till prest, dervid han, genom en serskild kongl. resolution af den 19 Nov. 1853 (således under det hr Reuterdahl var ecklesiastikminister) erhöll tillstånd, att sör den tid han varit ordinarie lektor (i matematiken!) åtnjuta enahanda presterliga besordringsratt, som blilvit lektorer vid rikets eymnasier söronnad, oakladl han aldrig aslagt någon akademisk examen eller annat för lektorat föreskrifvet lärdomspros. Månne, frågar med allt skäl ins:n, en sådan resolution eger stöd i rikets grundlagar eller ens i pre) Fouragerings-staten i Frankrike för hussar-häst:r är på fredsfot 9 skålp. 12 lod hö samt 13 koppe haf e