Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1855, sida 2

Just i detta ögonblick hördes utanför ropen: Till vapen! till vapen! Österrikarne äro här! de äro redan herrar öfver förstäderna .. Till vapen! till vapen! — Österrikarne anfalla oss, ropade Bourvoisin; — jag tillhör er! Framåt! Ni hade rätt . . . jag är ej någon tvålhandlare Martinelli, utan dragonkaptenen, markis de Bourvoisin .. — Och som skall dö kapten, mumlade Leonbard. — Hit med en häst! . . . och fyr på Österrikarne! ... Huruvida jag skall vara er fånge, få vi se längre fram, mina herrar; för närvarande gäller det att slåss och fånga Österrikare framför alla andra . . . Emelie! jag skyndar att försvara er .. man förlåter allt ögenblicket före en strid ... och för öfrigt bedyrar jag ännu en gång, att jag icke visste Innan Bourvoisin hann sluta sitt försoningstal, krossades alla fönsterrutorna i De tre Solarne af ett kulregn. I ett hopp var markisen ute på gården och i annat på gatan ... Trummorna hvirslade ... kanondånet skakade jorden . . staden stod i lågor. — Herre Gud, bästa fru de Fontenay, är ni icke förskräckt? frågade Leonhard, som stöd