Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1855, sida 2

om förslags uppgörande och framläggande vid nästa riksdag, till ett ecklesiastik kollegium, hvilket skulle i andra instantien behandla kyrko-. låroverks-, fattigförsårjningsoch helsorårdsärenden. Det af rikets ständer begärda förslaget, hvilket presteståndet för sin del högeligen ogillade och alldeles förkastade, såsom vådligt för kyrkans (presterskapets?) frihet, har sedermera blifvit bestridt af de flesta myndigheter, som för närvarande hafva med förenämnda ärenden att skaffa. Universitetens kansler, consistoria, academica och ecclesiastica hafva ansett ett sådant kollegii upprättande vara antingen rent af sördersligt, eller åtminstone olampligt och onödigt. Endast Hernösands konsistorium har yttrat, att då, enligt hvad rikets ständers skrifvelse nogsamt ådagalägger och konsistorii egen erfarenhet äfven vitsordar, ett dylikt embetsverk, som det nu ifrågasatta, högeligen vore af behofvet päkalledt. konsistorium för sin del i allo tillstyrkte nådigt bifall till hvad rikets ständer hemställt och föreslagit. halmare konsistorium har ansett sitt yttrande böra inskränkas till de ärenden, som anginge kyrkoväsendet och allmänna undervisningen. Hvad de förra beträslade, yttras det, att behofvet af en sammanhållning med hvarje år gör sig alltmera känbart. Att undervisningsverken jemväl, för vinnande af nödig enhet och öfverensstammelse, behöfde en ledande och kontrollerande öfverstyrelse, vore så länge erkändt, att det icke vidare torde kunna anses vara tvifvel underkastadt. GSlheboros och Linköpings konsistoriers yttranden för saken hafva blott varit vilkorliga och medgifvande. Sådant har förhållandet älven varit med kammarratten i alseende på fattigvårdsmålens behandling. Serafimer-ordens gillet och sundhetskollegium hafva velat oförändradt bibehålla hvar sin befattning med fattiges, dårars och andra sjukas vård. Konungens beslut i frågan skall dock ännu icke vara fattadt, hvad läroverken betråffar, men hvad kyrkan angår lärer presteständet hafva vunnit en fullständig seger på hennes bekostnad. Om denne bebådar ståndet någon motgång i anseende till läroverkens ordnandeoalter tidens kraf, och en förbättrad tillsyn ölver deras verksamhet, så blefve dock något i behåll för riket. Men skola både själavård och själsodling komma till korta, för inflytandet af det stånd, hvars bestämmelse varit och är, att befrämja beggedera, så äro vi högeligen att beklaga. Skulle älven presteståndet, af skyldig erkänsla för regeringens estergilvenhet för dess önskningar i detta afseende, blifva så mycket beredvilligare att, vid nästa riksdag, bifalla anslag till civila och militära embetsmäns löneförbättring, till försvarsverkets iståndsaåse och andra materiella behof, beklaga V icke destomindre förhållandet, så till vida som så dant skulle komma att ske på bekostnad af minskad gudsfruktan, sedlighet och upplysning. E Ett vigtigt stag, berättar Sv. Tidn., i afseende på reglerandet af embetsoch ljenstemåns aslåningsförhållanden har nyligen blifvit vidtaget, i ty att K. M. anbesallt samtliga departementschefer att inkomma med förslag i I afseende derpå, icke allenast för stadsdepartementens enskilda expeditioner, utan äfven för alla under hvarje departement lydande embetsverk, corpser och stater. Derigenom synes till en början den grundsats vara erkänd, att löneregleringsfsrägan skall betraktas såsom ett gemensamt helt, och således icke, såsom hittills varit den vanliga gången, blott enstaka löneregleringar ega rum. Srv. Tidn. torde ursäkta att vi ej anse detta I steg särdeles vigtigt, så vida ej Kongl. Maj:ts besallning tillika åsyftar en omreglering och försenkling af vårt embetsmannaväsen, ett syfte, som vi dock förmoda ej ligger derunder. Derest detta ej sker, vi upprepa det idkeligen, kan med en endast lånereglering ingenting anses vunnet, men deremot svåra hinder lagda i vägen för en blifvande omreglering af en hop sembetsverk, hvilken i alla händelser är oundviklig. För att förtydliga detta påstående vilja vi blott anföra ett exempel. Vi hafva nu, såsom bekant, ordinarie juridiska tjenstemän anställda en vid hvarje regemente, för att aldöma militara mål. Dessa tjenstemän — de s. k. auditörerne — äro både ojemt och svag! aslönta, men hafva också ganska litet göra i domarevåg. Det vore alltså en helt enkel åtgärd. att flera regementen sammanslogos un: I der en sådan militärdomare. hvilken dessutom I alltid borde vara ordförande i krigsrätten, och hvilkens löneinkomster kunde sålunda blilva