Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1855, sida 2

blickar, och när desse fästes på Leonhard, stammade denne förskräckt: — Jag satte mig deremot så godt jag kunde; men de knuffade mig undan och började rappa på mig, alldeles som vid stekspettet. Hänförd of vrene, fann markisen inga andra ord än: ,ni har vågat visitera min vagn; men när han åtskilliga gånger upprepat dem, kunde han slutligen tillägga: — Med hvad rättighet gjorde ni detta, herr major? Huru kunde ni våga ett steg, som är mig sjelf förbjudet? Majorens svar blef: — Jag skall säga er det: nödvändigheten, gränsens säkerhet, som fordrar, att man håller den strängaste uppsigt öfver resande, som ämna öfverskrida den ... — Men jag har ju uppvisat mitt pass, som är utfardadt af lagliga myndigheter! Ni bar förgätit all anständighet, trampat de heligaste rättigheter under fötterna och skymfat dem, som lemnat mig detta uppdrag . . Att despotiskt, godtyckligt undersöka en hemlighet, i hvilken jag sjelf ej vågar forska ... som jag sjelf ej känner! — Ah, ni känner den icke sjelf, sade majoren. — Nej, min pligt, mitt hedersord förbjuder I mig det.