Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1855, sida 1

— Herr markis! Fast inga såsanga förhoppningar vid en så otrolig förmodan! Er inbillningskraft tager en alltför hög flykt, befarar jag. Det sruntimmer, ni har i sällskap, är ingen prinsessa; en sådan reser icke fjorton dygn å rad, utan att stiga ur vagnen eller taga någon hvila. — Och ändock vill ni, att det ovilkorligt skall vara ett fruntimmer i vagnen! ropade markisen; — tror ni då, Emelie, att en mindre förnäm qvinna är skapad pr annat sätt, än en prinsessa? Fru de Fontenay bråddes för mycket på sitt kön, för att lyssna till förnuftiga skäl, när hennes känslor voro upprörda. — Det gisves två slags qvinnor, svarade hon, — de som älska och de som icke älska De förre skulle kunna lefva utan luft, om de blott få vara i grannskapet af den, som eger deras hjerta. Ja, min herre . . . så är äfven förhållandet här. — Emelie, ni har måhända upptäckt hälften af sanningen. Jag medgifver, att det icke är en prinsessa i vagnen, men medgif ni då ock så, att jag upptäckt sanningens andra hälft, att det nämligen icke ens är en qvinna! — Hvem är der då? Säg! — En förnam dams garderob, diamanter, papper och så vidare. i l l