Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1855, sida 1

KURåäfHIHm Biylhete-, FRANKRIKE. Kejsaren hade d. 6 dennes, åtföljd af ministrarne Fould och Wajenski, grefve Morny. engelske ambassadören lord Cowley, lord Hertford och baron Rothschild, begifvit sig till Compiegne, för att möta kungen af Sardinien, som skulle inträffa der på astonen samma dag på återresan från England. Den 7 skulle en stor jagt äga rum i skogen vid Compiegne. Den 8 skulle DD. MM. resa till Paris och kungen af Sardinien reser vidare till Lyon, som han lemnar redan på astonen, för att på morgonen följande dagen inträffa i sina stater. I Algirien bafva franska trupperna vunnit en lysande fördel öfver en del från Marocko insallna Araber. Monsoh-Ould-Maghmia, en af de sruktansvärdoste bland de höfdingar som med sina anhängare tagit sin tillflykt till marockanska gebitet och derifrån jemnt oeh ständigt oroade de Fransmännen underdåniga stammarne, föll i segrarnes händer. ÖSTERRIKE. Presterskapet, som funnit sig generadt af de artiklar hvilka stått att lasa i Times rörande det emellan Österrike och Romerska stolen afslutade konkordatet, har genom sitt inflytande utverkat, att denna tid ning ej mera får utlaggas på offentliga ställen. Enskilta personer få requirera bladet och äfven hotellinnehafvare få hålla det för sina gäster; men hvarje i hotellernas matsalar, kon ditorier och andra offentliga ställen framlagdt exemplar blir genast konfiskeradt. I början begärdes ett totalt förbud af bladet i hela monarkien, men denna begäran afslogs af politi ska skäl. SPANIEN. Calaloniska sabrikanterna ha genom exministern Madoz låtit tillställa Esbartero en emot tulireformen riktad adress. Espartero försäkrade, vid adressens emottagande, att regeringen ej tanker försördela Cataloniens sabriksintressen och att det utskott, som har sig uppdraget att pröfva ifrågavarande förslag, ej skall fatia något beslut, innan de af febrikanterne utsedde fullmäktige blifvit hörde och deras invänningar tagits i moget öfvervägande. RYSSLAND. Den berömde ingeniörgeneralen Tottleben har ankommit till S:t Petersburg, förmodligen för att deltaga i den stora krigs konselj, som der skall äga rum. Från Odessa skrifves, att generalguvernören Stroganov ej ville tillåta de der befintliga krigsfångar att komma i beröring med stadens invånare, hvarför de höllos inspärrade i karantänsanstalter. De fångna franska officerarne besvärade sig haröfver hos öfverbesalhafvaren för sydarmen, general Luders, som tillät dem alt besöka staden och der göra sina inköp. Man ser nu åter i Odessa de franska uniformerna, der de begapas af mängden, som dock icke ger deras bärare någon anledning att klaga öfver oartighet. Alven den ryske arbetaren ser dem med nöje, emedan han i dem aktar en tapper fiende. År det de gossar, som så ansätta oss? hade en skäggig Ryss frågat brefskrifvaren, och när denne härpå gaf ett jakande svar, genmälte han bara: Molodzi, hvilket vill säga så mycket som: raska fyrar! ENGLAND. Morning Advertiser yttrsr sig i en ledande uppsats som följer beträffande de gängse fredsryktena: -Man går tillochmed så långt att redan uppgifva de vilkor, om hvilka de allierade skulle hafva att utlåta sig. Österrike säges namligen fordra, att Sebastopol aldrig åter skall uppbyggas, att hädanefter ingen rysk flotta mera får visa sig i Svarta hafvet, att zaren skall uppgifva alla anspråk på Donaumynningarne och afstå från protektoratet öfver Donaufurstendömena. Dessa äro de vilkor, hvilka Wienerhofvet säges föreslå och hvilka kejsar Napoleon och flertalet af engelska ministrarne skola vara benäena att hifalla U:t.