Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1855, sida 1

mersmössor af gas med artificiella blommor; ett hundra ättatio styskjortlar af lyonesiskt damast, stickade med guld .. — Det är en kejsarinna! ropade markisen. — Jag vet icke, herr de Bourvoisin, om det är en kejsarinna eller gudinna, men temligen sannolikt tyckes det mig, att detta ej kan vara en karlgarderob, eller huru? Svara! — Jag svår ännu en gång, sade markisen att jag icke visste, att jag ännu i denna stund icke vet, hvarför man så omsorgsfullt hemlighållit för mig, hvem jag åtföljer på resan, hvilken den dam är, som jag beskyddar. — Ni medger således, att det är en dam? — Hvad vil ni, jag skall göra? Ni tvingar mig ja dertill . . . Ni har ju sjelf bevisat det : Sannolikheterna äro allt för många, för att Jag skulle kunna betvifla det. Således, min fru, veta vi nu, att jag ledsagar ett fruntim mer, som har sextio sammetskappor, hundra styfkjortlar och, jag minnas icke huru många, mantiller. Jag har aldrig sett detta fruntimmer, men är ickedestomindre hennes ressallskap. Utan tvifvel har man haft sina skäl att hålla mig i okunnighet derom . . . Men, för tusan! utropade markisen, hastigt öfvergående från den ton af ironisk undergifvenhet, han begagrat; — då jag närmare tänker på saken, så bevisar ju den der boken alldeles icke, att