— Här står, jag upprepar det: Förteckning på toalettpersedlar tillhöriga den person, som reeer under beskydd af parfymören herr Martinelli från Paris. Parfymören är ingen annan än ni sjelf; det vet jag mycket väl, och personen är ett fruntimmer. — Det återstår att bevisa. — Främst i förteckningen, fortfor fru de Fontenay, — komma femtio sidenrober. — Det måste således verkligen vara ett fruntimmer i den andra vagnen . . . Besynnerligt! mumlade markisen. — Hon måste vara rik, til lade ban högt. — Skämta ni! jag fortsätter: syratio sammetskapp or. — Hon måste vara frusen afsig, inföll markisen, — men det är sannt: det är kallt i Ryssland. — Ja, ja, skämta ni! . . . Femtio tyllklädningar. — Det måste vara en hertiginna! Femtio tyllkladningar! — Sextio spetsmantiller; hundra plymagerade fruntimmershattar ... — Min Gud! Ingen hertiginna är så rik; det måste vara en drottning .. en drottning, som reser under en tvålhandlares beskydd! Det är exempellöst i historien. — Ni osbryter mig ... Trettio fruntim