Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1855, sida 1

mitt ressallskap är ett sruntimmer. Nej, den bevisar blott, att den hemlighetssulla vagnen innehäller en fruntimmersgarderob, och en fruntimmersgarderob är val ej detsamma som ett fruntimmer? Har jig icke rätt, min fru? Markisen var synnerligen stolt öfver denna fiffiga invändning, som för ett ögonblick också bringade Fru de Fontenay ur koncepterna. Men hon hemtade sig snart och förnyade sitt anfall med förökad häftighet. — Må vara, sade hon, det är möjligt ... Ni kan ha rätt, och ingen skulle vara gladare deröfver än jag .. men för att helt och hållet öfvertyga mig, för att rigtigt nedslå och besegra mig, samt med ens göra slut på alla tvifvel, bör ni genast följa mig till den mystiske vagnen och öppna den i min närvaro. — Ni menar väl icke allvar? frågade markisen. — Samtycker ni till min begäran? — Jag skulle längesedan gjort det, om jag hade haft rättighet dertill, men som jag nu ej har det, så ... menar ni helt visst icke allvar med er begäran. — Herr markis! Era undflykter och knep göra mig ursinnig . . . Jag vill, alt ni genast öppnar vagnen. — Men jag kan ej samtycka dertill, min stu. Forts.)