Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1855, sida 1

— —— dande utdömde han kasken, bandtleret, geväre och packnigen. Det klade, hvaraf svenska soldatens uniform sörsardigas, är tungt, så att det besvärar ho, nom under marsch, och af gles vafnad, så att det icke håller ute vind och köld. Det gevär ban bär är likaledes tungt, skjuter icke mer än på 100 å 150 steg och såkert knappt på 20 steg. Huggaren som han bär torde knappt kunna användas till annat än att gräfva med. Kopparflaskan är jemväl för tung och gör icke mera nytta än den vida lättare bleck-kantinen, som lika väl kan begagnas till kokning af mat. Hans packning, gevär och patroner bilda tillsammans en börda, fhvarmed ingen menniska kan tåga längre väg, än mindre dermed lastad utveckla nödig kraft i en batalj. Fremmande armåer, äfven den ryska, äro nästan allmänt försedde med miniegevär, hvilka hafva 6—8 gånger längre skottvidd och skjuta med fullkomlig precision, så att fienden kan hinna lossa en salfva, ladda ånyo och åter skjuta innan han ännu kommit inom skotthåll soör ett svenskt regimente. Värt militärbefäls sätt att utföra större rörelser gjorde den stora fältmanövern förlidne sommar till en visa kring hela landet. En utländsk och vid krigstjenst van officer, som dervid var närvarande, försäkrade att han en gång skulle kunn:t med ett kompani borttaga två af ena fördelningens sqvadroner, till följe af fördelningschesens felaktiga dispositioner; och liskompaniet af Uplands regimente, bestående endast af gamla soldater, lat man springa en half mil, hvilket så mödade de styfllemmade bussarne att icke hälften af dem hann fram, utan de fleste stupade andfådda. Det kläde regeringen låtit från utlandet indora för att låta deraf tillverka nya unisormsplagg har befunnits vara vackert till utsendet, men af sämre qvalitet än kläde som kunnat lika billigt väfvas i Sverige. De pickelhufvor rogeringen låtit förfärdiga i Berlin äro väl gjorda — men de äro ju, enligt general Canrobers på erfarenhet stödda förklaring, odugliga i krig, och såsom blott grannlåt betraktade har Sverige icke råd att bestå sig dem. De pistoler, Lifregimentets dragoner erhöllo år 1853, och hvilka voro förfärdigade i full(komlig enlighet med krigskollegii, af Kongl. Maj:t fastställda modell, besunnos vid generalmönstringen alldeles odugliga, dels så till vida att, i följd af slagfjederns svaghet, hanen icke föll ned, dels så att, om skottet gick af, pistolen icke sköt ratt. De sörskinn och yxor, hvilka för ett ant l år tillbaka förfärdigades åt regimenternas timmermän, blefvo i följd af förändring i beslutet om timmermännens organisation och beklädnad, kängande i förråderna: — ett monument af minst 10,000 rds värde öfver regeringens missvårdande af statsmedlen. Det betydliga antal nya kalfskinnsrenslar, hvilka för icke långesedan försärdigades, befunnos vid begagnandet så klena, att vid packningen de sprungo upp i sömmarne. Leverantören kunde icke åläggas att lemna nya, ty hans leverans var öfverensstämmande med modellen. Genom fastställandet af ny modell å lägermössor, blefvo för några år sedan 7,000 sådana af gammal modell, hvilka voro nyss aflemnade i beväringens förråd, gjorda onyttiga, I sedan statsverket betalat dem. Vid sjöförsvarets materiel erinra vi oss, att en jernkorvett, hvilken byggdes för ett par år sedan med en bekostnad af, som vi tro 300,000 rdr bko, befanns i följd af konstruktörens felaktiga beräkning, så rank att den icke kan hålla sjön. Helt nyss kasserades 500 par skacklor till trossvagnar, emedan de voro gjorda af itusågad plank i stället för af rundvirke. — Om vi ej alltför mycket misstaga oss, hade hjulen B — — A2. — AA —