Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1855, sida 2

ett sådant uppdrag. Dessutom hafva vi ju bundit händerna på oss genom en neutralitetsförklariog, hvilken var ett bedersord, som val icke kunde utan oll anledning brytas. Alltså finge man vål stanna vid neutraliteten och se det dyrbara ögonblicket gå sörloradt. 4 Sådan var Hand.-Tidn:s sätt att se saken, och vi hafva ännu icke fått anledning att synnerligen ändra meniog. Att detta kunnat kallas krigslystnad hafva vi baft svårt att förklara på avnat sätt än att då dessa satser först i H. T. uttalades, var den allmänna meningen temligen öfvervägande den, att det ej borde komma i fråga att ofvergifva neutreliteten, för att kasta oss i ett brg, som ej anginge oss-, hvadan Yvåra Juranden, i förhållande till den då rådande meningen, erhöllo en mycket krigisk färg. Numera — i jemförelse med den mening, som sedermera synes hafva utbildat sig — stå vi snarare på en fredlig ståndpunkt. En af skillnaderna mellan Aftonbladets mening och H.-Ts har ock varit dea. att den sednore alltigenom varit i det närmaste oförändrad. Vi hafva återkallat alla dessa förut sallda yttranden i våra läsares minne, för att, såsom nämndt är, frigöra oss från beskyllningen att hafva tillförene ropat på krig!, ända till dess regeringen syntes inslå på samma väg, då vi skulle hafva begynt tala i en annan ton. Färtill må ytterligare läggas. att H.-T. en gång varnat för alla krigsrop å den liberala pressens sida, emedan vi förutsågo hvad som skulle hända och hvilket ock ganska riktigt inträffat, att man skulle vid lägligt tillsälle taga fasta på hvarje yttrande i denna rigtning, för att sedermera kunna påstå, att oppositionspressen tvungit regeringen till ett sådant steg, och att den derför också må bära följderna af krigets olyckliga vändning, om en sådan skulle inträffa. Man känner att Sv. T. redan tydligt uttalat sig i denna rigtning, men det är en krigslist, som genast bör afklippas. Emellertid torde frågan snart inträda i ett stadium, der den bör blifva föremål! för ny handläggning.