Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1855, sida 2

för vår neurslitet, afnåller sig från att angripa SverFör oss faller det åtminstone svårt att begripa huru s sådant med heder låter sig göra. — — Man har bestridt detta och påstått att just neutralitetsförklaringen sott oss i den po itionen att kunna deltaga i kriget eller ej. Vi fatta ej ett sådant räsonemang, ty vi kunus ej förstå, att det är med pligt och heder öfverensstämmande, att bryta det ord vi gifvit de krigförande makterna, stt icke deltaga i striden, så länge ingen af dem brutit de vilkor, hvarunder denna förklaring blifvit gjord. — Så smärtsamt det är, å vigtig och lämolig tidpunkten vore för ett verksamt deltagande å Sverites sida mot RJss and, så anse vi tillsvidare, till dess vi ölvertygas om att vi häri misstagit oss ). att neu( tralitetsförklaringen gör detta omöjligt, åtminstone för den styrelse, som utfärdat samma förklaring, ty vi böra ej till dem, som förmena, att man kan ge s—nm ingångna förbindelser X Sådant var Hand.-Tidn:s tal under det sörsta halfåret af 1854, då andra tidningar, som skryta med sin politiska visdom, talade om att Sverige ej borde tänka på att kasta sig In I ett krig, som ej anginge oss — samma tal fortsattes äfven sednare hälften af detta år, hvarpå vi torde få anföra bevis, genom utdrag af Hand.-Tidn. för den 26 Juli 1854, en uppsats, hvari vår politiska ståndpunkt klart framlägges. Det heter der: Ii Svenska Tidn. uppehåller sig först vid vadorna af Sveriges deltagande i kriget, och sedermera vid osdkerheten af de påråknade fördelarne, under upprepade yttranden, att det är ett krig, som icke rör Sverige, hveri vi skulle ingå blow för andras skull, Hvad vådorna avgår, hafva vi redan derom yttrat hvad ej torde kunna jäfvas, att de sorestå oss antingen vi delaga i kriget eller ej, emedan Ryssland aldrig skall låta några konsiderationer hindra sig, att när det kan öfvergå der frusna Ålandshafvet, lika litet, som Alexander lät sig hindra af Gustaf Adolfs trogna bundsförvandtskap, att utan all anledning frånröfva Sverige Finland. Men vädorna äro större, om vi icke med all kraft understödja vestmakterna i stäckandet af den östra grannens makt, hvilket aldrig kan utföras bättre än genom en stark makts bildande i norden. Eller — vi upprepa det ännu en gång — tror verkligen Svenska Tidn., att Ryssland, af tacksamhet ge, så snart det finver tiden till en sådan handling vara inne? Detta röjer, med förlof, något litet politisk menlöshet. Ryssland hade ganska säkert längesedan vändt sig emot oss ocb försökt passera det frusna hafvet, derest det ansett Sverige tillräckligt ,sjukt, för att våga en sådan kupp, samt derest det ej till en början velat försäkra sig om de rikare turkiska länderna. Men till trots af Rysslands bemödanden, att genom understödjande af reaktionen inom vårt land återhålla vår utveckling till nationell enighet och kraft, har det dock ej lyckats bringa oss till samma punkt som Polen, då detta land var moget för den stora delningen. Hade Sverge icke ägt den underbart goda lifskraft som det äger, då icke ens de förderfliga ståndsförhållanderna förmått bringa oss på fall, så hade Ryssland säkert icke försmått att dela äfven det ringa ors, som vårt fattiga land kunnat lemna. När detta är så tydligt numera, att ett barn kam fatta det, så undras med skäl buru man kan anse kriget, i detta afseende, mera vädligt än neutraliteten. Men det är en annan fara härvid, som man ej bör fördölja för sig. Det är faran af att börja ett krig under den styrelse vi för närvarande äga. Ett krig fordrar stora egenskaper hos styrelsen: det fordrar den edmini-trations förmåga, som kan göra sig äfven små ullgångar till godo, genom ej biott hushållsaktighet, utan hvad mera är, klok berakning, kombisationsförmåga, noggrann uppsixt m. m.; det fordrar fältberretalanger, ej blott att leda ett lusiläger eller en exercis, utan ntt föra en krigspär mot verkliga fiender, att uppgöra kloka och djersva p aner och utföra dem med skarpsinnighet, talblodighet, lugn besinning och orubbligt mod, med tillika full kännedom om krigskonstens närvarande ståndpunkt; det fordrar urskiljning. att genast upptäcka den sanna förmågan och använda den — det är bårigenom stora fältherrar bildet omkring sig stora män — kriget fordrar med ett ord stora moraliska e genskaper icke blott hos krigaren i ledet — och i detta fall haf a vi ingen anledning till fruktan — utan hos befälhafvaren, och hos honom i första rummet. Särdeles är detta nödvändigt med den svenska arm6en, der västan hvarje man kan blifva en hjelte, om han står under ett befäl, till hvilket han har fullt förtroende. Men ban skänker ej detta förtroende blindt; han har ett skarpt öga, att se hvad den som kommenderar honom går för. Månne vår styrelse äger dessa egenskaper? Tyvärr måste man härtill svara ett asgjordt: Nej. — Deri ligger vådan. Svenska Tidoingen må ej förebrå oss, att vi med dessa ord vilja väcka misstroende onödigtvis. Liksom Svenska Tidniagen anser sin talan att förorda freden öppen till dess kriget är förklaradt, så anse vi talan om det blisvande befälet vara öppen till dess det blilvit utvämondt Desg-urom är detta tal om ,spridande af misstroende — såvitskt. Det fanns ingen oppositionspress, som spridde misstroende under Gustaf Adolfs tid; det fanns ingen som ropade i den förblindade konungens öron, att de öfverbefalhafvare han satt i spetsen för finska armåen icke dugde. — Månne de derföre ägde förtroende? Mån:e det var så helsosamt, att inga sådana varningar fingo läta höra sig? — — — Vi hafva alltså ej funnit några giltiga skäl anförda af Sv. Tidn. för ett vidblifvande af vårt neutralitetstillstånd, äfven om vi finge bibehålla detsamma. Nu är det dock troligt, att vi ej det få, utan att vi måste förklara oss för eller emot vestmakterna. Här intrader likväl nu det förhållandet, som vi flera gånger antydt, att den afgifna neutralitetsförklaringen rätteligen borde göra oss tll fieoder med vestmakterna, derest de vilja tvinga oss till deltagande i kriget, ty hvad innebar peutralitetsförklaringen annat än det, att vi skulle hälla oss ifrån alt deltagande i striden och att följaktligen den som ville tvinga oss ur denna nosition.