teringen besanns uti penningar inneha 123 rdr 29 sk. 6 r t, hvaribland en sedel å 50 rdr bko, hvars ena börn or efrifvet, eller alldeles så beskaffad som en dylik skeppsren uppgifvit sig ha mistat uti den pennirgesumme, som frånstulits bonom. Af denna anledning blef Olsson qverhållen för ransaknings undergående. Undersökning härom har tvenne gåvgor förevarit hos poliskammaren, senast is-zl. Måndag. Vid första rätiegångstillsallet upply-te kommissarien Göthe att ollltalade Olsson jemte skepporen Andersson och trenne andra personer varit insa te i finkan natten till den 2 Nov. sedan de tvenne förstnämnde aftonen förut blifvit upptagne för fylleri Cer! Olsson hade först af alla utsläppts kl. 6 på morgonen derföre att ban då erlade de böter, hvartill ban för fylleriet sedermera salides. Tvenne timmar derefter lösgafs Johan Andersson. Sedan han uppgitvit att ban i finkan blifvit bestulen på en större penningesomma, hade derstådesvarande trenne personer blifvit visiterade, utan att dock någon befanns inneha penningar. När således misstanken för tillgreppet ensamt hvilade på tilltalade Olsson, hade Göthe anställt visitation uti bans bostad i Nya Haga, dervid Olsson dock endast befanns inneha några riksdaler, för åtkomsten hvartill ham redogjorde. Derjemte hade den upplysning erhål its att Olsson vid hemkomsten från polisvakten den 2 Nov. tidigt på morgonen begifvit sig upp på vinden, hvilket föranledt Götbe att äfven här göra undersökning, men dock hade ingenting som syntes misstänkt påträffats. Tilläggande Götbe att hvad numera ökade misstankarne mot den tilltalade var den sedel å 50 rdr bko, som funnits hos honom, enär skepparen Andersson sagt sig ha mistet en dylik of samma valör och utseende. Tilltelade Olsson uppgaf att han föriiden vår hitkommit från lilta Edet i afsigt ett söka arbete, det han ock ständigt haft. Härunder hade arbetslönen varit I rår 16 sk., I rdr 24 å 1 rdr 36 sk. pr dag. De penningar, som funnits hos honom voro åärligen lörtjenta bär i staden, med undantag ef 30 rdr, hvilka han medhasi från Edet; sedeln å 50 rdr bko hade ban tillvexlat sig af några okände bönder på Kungstorget, enär de sagt sig beböfva mindre mynt. Ehuru han sålunda varit väl försedd med penningar, hade han likväl alltig låtsat som han baft smått om mynt, för att slippa låna ut penningar till bekanta. Efter hitkomsten bade han ej köpt mer än en grå hatt för 4 rdr, ett silfversickur för 12 rdr och en portemonnaie för 40 sk., alit i Oktober månad. Det andra hos bonom funna uret äfvensom den ena portemonnaien bade baft med sig från Edet. Kommiss. Göthe anmärkte bärvid, att om Olsson baft någon portemonnaie vid. visitationstillsallet, skulle Göthe ha sett densamma; men den tilltalade vidhöll dock sin uppgift, påståend, att den ena portemonnaien bade legat i ena fickan på ett par byxor af manchester tv! a han nu hade på sig, men vid visitationen ungande på väggen i ett rum, der han då orbeto. Härvid påstodo likväl Göthe att denna likasom öfrige af den tWilitslades uppgifter, var sanningslös, helst Göthe igenkände byxorna och påminte sig ha noga ufdersökt dem. Slutligen aumärkte Göthe att sagde vatt, då skepparen och tilltalade Olsson jemte flere varit i finkan, hade Olsson. enligt skepparens uppgift, icke velat låta bli dennes fickor, hvilket åter bestreds af den tilltaJade. För åtskilliga personers hörande, uppsköts underI sökningen till den 3 dennes. hvaremellertid tilltalade Oisson skulle förvaras i stadsbäktet. Vid målets företagande nämnde 2; :illstäde-kommo inkallade vitt:en, hvaridland arbetskarlen Anders Olsson, som ifrågasa ande natt för fylleri sutit i fiokan. Han berättade: att när han den I November vid sextiden på aftonen blifvit insatt uti finkan, hade der funnits tvenne personer, med hvilka han samtalat en stund, hva:jemte somtlige lagt sig att sofva intill kl. 8, då tvenne obekante personer blifvit dit införde. Den ene af dem hade varit mycket oregeslig och skrikit med full hals; men den andre, som han sedermera funnit vara skepparen Andersson, hade förhållit sig tyst och stilla. Detta oaktadt hade skrikhal-en, som var Carl Olsson, tagit fast i skepparen och dansat omkring i sinkan med honom, hvilket upprepats flera gånger, ehuru skepparen undanbedt sig detta nöje. Sedan Olsson på det viset förlustat sig hela natten, derunder hans sällskap gång efter annan uppmanat honom att vara tyst och sins emellan yttrat, att det var en saslig menniska som icke tröttnade att lefva galen, hade slutligen kl. 3 på morgonen sången och dansen upphört, dä Olsson begärt tobak, men sätt hänvisning till skepparen, hvarpå han svarat, att ban redan undersökt dennes fickor, men deruti icke funnit någon tobak. Allt hade derefter blifvit tyst, enär samtlige insomnat, skepparen uti knäet på en af sina nya kamrater. Längre fram på morgonen utsläpptes Olsson och senare skepparen, som då uppgaf att han mistat penoingar. Tillfolje bäraf visiterades såväl vittnet som tvenne andra i sinkan varande personer. Äsven sjelfva arresten undersöktes på det noggrannaste, men utom en blå sedel å 2 rdr bko, som hittades på golfvet, kunde iutet af det stulna der upptäckas. Af öfrige i saken hörde personer inbemtedes. att tillt. Olsson hela tiden intill d 1 November haft smått om penningar, hvartill egentliga orsaken varit att han om söndagarne rumlat bort de riksdalrar han kunnat Sparo, så att han stannat i skuid der han spisat; men . 3 från och med den 2 i samma månad hade en synbar fö bättring intradt uti hans omständigheter, enär han icke allenast kunnat köpa sig den gräa hatten, ett silfversickur och en portmonnaie, utan äfven hvarje afton besöka ett värdshus i Haga, der han rundligen trakterat både kända och okända pertoner, då en af hans arbetskamrater vid ett tillfälle bemärkt honom utur fickan upptaga en näfves med blåa sedlar, som han instoppat i portmonnaien. För målsegandens hörande, till hvilken skrifvelse böärom skulle afgå, utställdes ransakningen till den 28 dennes, och kommer Carl Olsson att under tiden förblifva i häktet. dit han återsändes. blifva i Väktet. dit han — GÖTHEBURGS BOKS-UNDKKEHATTBLSER. Göt lichorg den 8 December Frostet