Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1855, sida 2

mig stanna qvar, mumlade Leonhard; — jag hade nog gjort det ändå. Min herre kommer för sent .. och för öfrigt äro färlärtjufvarne väl tolf till antalet, vilda och galna sällar allesammans. Bure de livr6, såsom jag, förtjente de namnet kanaljer. Men nu, Gubevars, äro de inga kanaljer .. de äro officerare med hatten på sned, värjan vid sidan . Leonhard afbrytes midt i sin filosofiska monolog af en röst, som kallar honom vid namn. Han vänder sig om: — Är ni här, fru de Fontenay? — Blir du så förvånad deröfver, Leonhard? Tror du kanske, att jag blott för roskull skaffade dig betjentplatsen hos herr de Bourvoisin? — Nej, fru de Fontenay, men ... — Tror du, att det blott var för roskull, jag under ett helt års tid, timma för timma, låtit dig rapportera om alla hans planer och företag? — Nej, min fru; men han slår ihjäl mig, om han får veta, att jag underrättade er om hans afresa från Paris. — Lugna dig! Jag skall säga, att jag låtit spionera på honom genom en annan person än dig, genom — lika godt hvilken. Det finnes väl flera spioner i Frankrike än du! (Forts.)