Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1855, sida 2

ee VÄNCE 0CI BOCGAG B14111144 ITUV BÖLI10111 Wellington under den 4 April 1826 i Petersburg alslutade engelsk ryska fördraget (preludiet till den onaturliga trippeltraktaten af Juli 1827) var under sådana omständigheter för Nicolaus ett särdeles lyckligt funnet ankare och det låg honom efter detta framför allt om hjertat att nu äfven från den vestra grannens sida göra sig fullt garanterad mot framtida politiska oberäkneligheter. Det behöfdes i detta afseende att upptaga de gamla trådarna från 1812 och att söka få på sig, Nicolaus, transporterad den af Carl Johan till Alexander utfärdade Åboreversen. Det vigtiga värfvet att bringa detta till stånd öfverlemnades åt den i dylika saker af gammalt bepröfvade Suchtelen.Efter att i förbigående hafva i hastiga drag tecknat grefve Suchtelens bild, denne ryske härförare, som redan 1808 röjde sin skicklighet som diplomat, då han genom falska avisor, innehållande berättelser att Gustaf Adolf var afsatt, lockade Cronstedt att uppgilva Sveaborg — denne diplomat, som uppfyllde alla de fordringar Ryssland gör på dessa sina redskap, då det befaller dem: var enfaldig, var galen, var dansör, var vetenskapsman, var hemlighetsfull, var pratmakare, var storartad, var bugande Åända till golfvet, var lungsigtig och intressant, var bon gargon och storma på hel san, var tillbakahållen, lef på resande fot och svärj för hela verlden att ni ej kan lära er landets språk, var förbindlig, se folk omkring er, lär er språket på tre veckor, köp er en villa, slå er till ro, gör er ett bibliothek, ett museum, var mecenat — — —allt efter det land eller hof eller period, hvari vår diplomat har sin verkningskrets — efter att hafva, säga vi, utvecklat detta lika pikant som träffande, fortfar vår förf:e: Grefve Suchtelen, som utan tvifvel på sin plats var en man efter ryska kabinettets behof, hade af sin nya kejsare erhållit, vid den kriti ska tidpunkt, som ofvanför är antydd, vissa speciella instruktioner. I ölverensstämmelse härmed begagnar han till en början första bä sta tillfälle att låta svenska utrikesministern Wetterstedt förnimma åtskilliga halsqvädna visor rörande några med kurir från Petersburg till honom, Suchtelen, anlända afskrifter af ytterst intressanta aktstycken i de från engelsk sida (numera i konnivens mei Ryssland) pågående förhandlingarna med Porten. Wetterstedt hade redan förut genom Palmstjerna fått någon nys om dessa dokumenter och befanns ytterst spänd på att erfara deras närmare innehåll. Suchtelen, full af förekommande artighet, är icke sen att gifva Wetterstedt del deraf. Lutter vänskap och förbindlighet! Grefve Wetterstedt besvarar naturligtvis med sörklaringar af innersta tacksamhet det sålunda den svenska regeringen visade förtroende, men — yttrar Suchtelen i sin rapport, (den finnes, som förut är nämndt, in extenso intagen i Reynall Morells samling.) — ,Hans Excellens uttryckte sig för öfrigt rörande sjelfva aktstyckena med mycken tillbakahållenhet för egen personoch den ryska diplomaten har den malicen att antaga detta som härledande sig deraf att Wet terstedt icke i expektorationer rörande detta ämne ville — gå sin herre och konung i förväg, väl och bättre än någon annan kännande, (han, Wetterstedt,) ,hvad värde konung Carl Johan (märk huru den gamle raljören från Sveaborg här kryper fram bakom den enskilda vännen med den ,af beundran blandade tillgifvenheten) sätter på hvarje tillsälle att sjelf utveckla sin vältalighet och inspiration. (För öfrigt träffande!) Suchtelen, med lätthet sättande sig in i denna grefve Wetterstedts hemliga tankegång, erbjuder sig härpå genast, att, såframt det vore grefvens förmodan att H. M. Konungen kunde hysa någon, om än den aldra ringaste, önskan att sjelf taga närmare notis om de ifrågavarande dokumenterna, då uppläsa dem äfren för Hans Majeståt. Det var dit han ville komma och vi se hur charmant han äfven kom dit, genom hvilken mästerlig liten krumbugt, röjande tillräckligt den gamla taktikern. Följande dag, den 22 April, Suchtelens rapport till Nesselrode är af den 25 s. m.,) erhöll den ryska ministern från grefve Wetterstedt en liten note af innehåll att konungen önskade ännu samma dag gifva Suchtelen företräde. Det behölver icke sägas, att denne infann sig på det bestämda klockslaget med sina papper under armen och bugande, som vanligt, så djupt att ,plymerna vidrörde gollvet. Carl Johan mottog honom, såsom Suchtelen sjelf beskrifver, ,med öppna armar. Han visade sig högligen empresså att få höra de saker och ting, hvarom Wetterstedt talat för honom. Man tog alltså plats i sluten kommitt6, kungen, Suchtelen och Wetterstedt. Den ryska diplomaten och den svenska utrikes minictarn vYovlada Am mad huanandra 2 fb ann