Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1855, sida 2

Litteratur. Avenne vändpunkter (ISI2— 1855). Ett bidrag till dagens politiska diskussion, af O. P. Sturzenbe ker. Götheborg. D. F. Bonniers förlag. Här är en ny talare — ehuru välbekant — som begär ordet i diskussionen rörande dagens vigtigaste fråga. Vi tycka oss redan se, på ena sidan af åhörare-bänkarne, de många uppmärksamma, nyfikna blickar som fåstas på talaren, i det man spetsar öronen att emottaga hans ord, under det å den andra förmärkes en viss oro, en viss oangenäm stämning, som yttrar sig i vissa axelryckningar, vissa vridningar, med hvilka man tyckes vilja vända talaren ryggen, ehuru man icke kan, beklagligen, undvika att höra honom. Man kan detta ej, af två skäl, emedan han talar bra och talar — högt, ja så högt, att äfven de som äro ganska svårt behäftade med döfhet, skola böra honom. Hvad talar han då öfver? Vi hafva redan sagt det: dagens vigtigaste ämne, och hvilket är detta, om icke 1812 och 1854 års politik? Detta ämne behandlas af vår talare med en saft och en kraft, som nära nog går genom märg och ben. Men det är dock icke framstallningssållet allena, de ljungande blixtrarne ur talarens ögon, den knutna handen, den stundom, af bekämpad värma, darrande rösten, med intervaller, då den höjer sig till stentorsstamma — det är icke detta, som utesl. griper oss och fängslar vår uppmärksamhet. Det sörekommer ock i hans tal en hel del märkliga upplysningar, nya sakuppgifter, som ofta stegra uppmärksamheten till häpnad. Ibland dessa uppgifter är det en, som har för Hand. Tidn:n ett särskilt intresse, då det ämne den berör varit föremål för någon polemik med andra blad, det är: familjeföredragets fortfarande äfven efter 1820. Vår förf:e ägnar åt detta ämne ett kapitel, som han kallar Förskrifningens förnyande. Elter att hafva i några korta drag tecknat den politik, som sålde Sverges framtid för en romanosssk omsamning, berättar förs:n, hurusom han kommit att sasta sin uppmärksamhet vid några kuriösa papper, en samling af diplomatiska handlingar, som förlidet år blifvit utgifven i London. Denna samling, kallad: Russia selscondemned!, innehåller bland annat en rapport afgifven af Rysslands minister i Stockholm, grefve Suchtelen, till sitt hof, rörande ett langre samtal med kon. Carl Johan i April 1826, ett samtal, som utgör ännu ett bidrag till belysande af 1812 års politik. Vi låta vår talare sjelf behål a ordet för denna framstalining: se här hvad han yttrar: KMan torde erinra sig, att kejsar Nicolai regering började under skäligen mörka auspicier. Alexanders i all tysthet nere i en obemärkt vrå af Svarta hafvet verkställda stilla dödhade gifvit signalen till utbrottet at den mest utgrenade ech farligaste revolt, som ännu egt rum inom det ryska riket. Nicolai första regeringshandling hade varit kartesch-salvor, hans första prof i den svåra styrelsekonstens skola bade blifvit — att uppresa galgar. Det är sannt att Rylejesls och Pestels sammansvärjning hade så till vida blifvit qvasd i dess linda, men det onda låg djupsre än att det dock kunde i en handvänning och med ett heroiskt medel utrotas; konspirationen, ledd och sortplantad af flera utaf Rysslands på en gång intelligentaste hufvuden och mest energiska unga viljor, hade haft tid att utbreda sig som ett nät öfver hela det ryska riket och det var ett kändt faktum att utgreningarna af densamma sträckte sig äfven till Polen, hvarest den eld