Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1855, sida 2

Carl Johan var emellertid redan kommen i fart med att hålla tal och att utveckla hvad Suchtelen så satiriskt kallar ,sin inspiration, och han fortsatte: Jag önskar fred för kejsaren, jag önskar att Ryssland och England må kunna med allvarligt språk förmå Turkict till eftergift i tide, men — om freden en vacker dag ej längre kan uppehällas, då hvad mer? Kejsarens sak år en rållvis, en stor, en helig, och mitt hela hjerta skall alltid vara för hans vapens framgång! Skrif detta till Nesselrode! Här passade Suchtelen på. Han tyckte förmodligen att konungens stämning redan var tillräckligt extatisk, för att med framgång kunna begagnas för hans, Suchtelens, speciella syfte och han tillät sig falla in: , Det skulle utan tvilvel vara mig en särskild glädje alt få meddela min regering dessa, Ers Majestäts vänskapsfulla tänkesätt, men jag vågar fästa E. M:s höga uppmärksamhet på hur ännu långt mera kärkomna de skulle vara i fall E. M. täcktes — sjelf, i en — egenhändig skrifvelse till min monark uttrycka desamma... — Jag skulle också ofantligt gerna göra det — svarade konungen, — men jag hear så nyss med anledning af thronskistet tillskrisvit kejsar Nicolaus, det fattas mig sålunda för ögonblicket en egentlig åpropos; men, som sagdt, jag befullmäktigar er att för-er regering upprepa ord för ord hvad jag nyss yttrat, det är uttrycket af mina innersta känslor. Hvarpå konungen ledigt gick tillbaka till konversationen om de turkiska affärerna. Suchtelen, hvilken ej så Jätt förlorade modet och som tillfullo kände hvilka strängar borde anslås för att bringa Carl Johan i riktigt, hvad dansken kallar, perlehumör, lät konungen tagas. — Man fördjupade sig i en diskussion rörande Rysslands alla ,rättvisa skäl till klagomål emot Turkiet, Carl Johan var, efter allt, af den bestämda mening att Ryssland dock till slut ,med intet annat än kanoner k nde bringa Porten till rason. Detta sade jag er redan för fem år sedan. — Jag vet det. Ers Majestäts förutseende blick har visat sig vara fullkomligt juste. Men om nu kriget är eller blir en nödvändighet, med hvad chancer tror Eders Majestät att vi kunna inlåta oss derpå? Det skulle för min regering vara oskattbart att få inhemta meningar och råd i detta afseende af en så utmärkt och öfvad taktiker, som Eders Majestat. Carl Johan reste sig här i sin gamla marskalks-posityr och hans ,viltalighet erhöll nu alldeles fritt lopp. Vandrande fram och åter i salongen och docerande med stora gester, gaf han Suchtelen en framstäilning om hur hela fälttåget borde verkställas med så och så många tusen man; ni bryter upp den och den dagen, en månad derefter står ni vid Donau Suchtelen, som naturligtvis kände allt detta ätminstone lika bra som Bernadotte, spelade den lyssnande, den öfverraskade, den öfver så mycken sakkännedom, blick och säkerhet i berakningarne förbluftade. Ni går öfver Donau. Ni bryter som en stormslod in öfver det egentliga Turkiets provinser. Ni har vågen öppen för er ända till Balkan. Först här möta svårigheterna . . — Men Ers Majestät anser dem icke för oöfvervinnerliga ? . De äro stora. Balkan är en betydlig bergskedja. Men der äro flera defilCer, genom hvilka ni kan framkomma. Ni skall forcera dem och — lyckas. Konungen beskref alla dessa pass och vinklar och vrår med en tvärsäkerhet, som om han hade gjort tio kampanjer i dessa trakter. Han utstakade på fri hand slagordningar, han förutsade allt intill det ringaste, han var en allvetande krigsgud. Suchtelen å sin sida var endast öra och applåd. Konungens lynne hade nu efterhand stegrat sig till enthusiasm. Det skall gå, det skall lyckas, var öfvertygad derom! Och jag upprepar det, var lika öfvertygad att hela min själ är med er, att mina och mitt lands bästa välÖnskningar följa er! Suchtelen grep här för andra gången tillfället och utlat sig: ,Då jag haft lyckan åhöra Ers Majestäts hela förträffliga och makalösa expos, alla dess ovärderliga upplysningar rörande sörandet af det krig, som vi snart nog kunna bli tvungna att pussera på andra sidan Donau, har jag endast fått ytterligare skäl att beklaga att dessa dyrbara råd och vinkar på samma gång som Eders Majestäts icke mindre dyrbara välönskningar för min kejsare och hans sak skola vid Petersburgerhofvet finna endast en så svag tolkning, som den min penna förmår att gifva, och jag djersves än en gång hamsfalla fill Era aAÖ s4a era KR