—— — — — — —— —— Insändt. Några ord i anledning af Kongl, Maj:ts nådiga firordning, angående handelsböcker och handelsrakningar, af den 4 Maj 1855. Alt, så vidt insändaren veterligt, ingen recension af denna förordning varit synlig i någon allmän tidning, torde få anses som följd af den omständighet, att förordningen, ehuru så gammal som här ofvan citerad, icke ännu blifvit allmängjord igenom uppläsning från predikstolen, som enligt befallningen i dess tryckta ösverskrist icke får ske förr än den 1 Jannari 1856, i stället för den vanliga antydan i sjelfva förordningarne om deras efterlefrads vidtagande först vid en bestämd senare tid. Insändaren tillåter sig anse, att förordningens tidigare promulgerande skulle hafva medfört den nytta, att de handlande och öfrige näringsidkare, hvilka blifvit ålaggde ställa sig den till åtlydnad, då hade ägt råderum att bereda sig dertill med deri anbefallde inbundne böcker, och möjligtvis erforderlige biträden för desses noggranna förande, dag efter dag, från och med nya årets ingång. Och ins. föreställer sig derjemte, att med förordningens tidigare meddelande till allmän kännedom, än först på samma dag som den skall träda i verkställighet, skulle tillfälle hafva blifvit beredt att söka och erhålla förklaring i de flere delar, dem ins. icke kan undgå förutse komma att erfordra sådan, eller till och med jemkning och förändring, för att möjliggöra dess efterlefnad, samt bereda den säkerhet och det gagn som med densamma väl äro afsedde. Då ins. emedlertid kommit i tillfälle att taga kännedom af förordningen, har han trott det möjligen kunna bereda någon nytta, att han framställer de honom förekomne flerfaldige svårigheter för esterlesnaden af denna igenom Kongl. Maj:ts och rikets senast församlade standers gemensamma beslut stiftade nya lag, till närmare öfvervägande, och, hvad han anser högst önskvärdt, framkallande från med ämnet mera hemmastadde, upplysningar och råd, huru dermed är att lämpligast tillvägagå. Ins., hvars yrke i en längre tid varit grosshandel, men som derjemte rätt ofta varit i beröring med minuthandlande, sabriksidkare med flere, har dervid vunnit tillräcklig erfarenhet och öfvertygelse om nyttan, ja oundgangliga nödvändigheten för affärsmän af ordentlige, sullstandige, men dock ej onödigt vidlöftige böcker, lämpade efter hvarje rörelses olika art och behof af sådane. Men med sådan erfarenhet kan ins. svårligen förena den nya lagens stadgande af allde