Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1855, sida 1

—— — — ————————— —— — Tusen för en; bed om mitt lif, Rosita, min älskade tant, och du sår det. — Nej, Halbert, tala icke så till mig; gå nu till Waldemar de Marigny. Halberts blick mörknade. — Alltid Waldemar! — Säg honom, act Rosita, hans barndomsvän, vill tala med honom nu, nu genast i min salong, om en half timma. Halbert smålog. — En svår kommission, sade han; jag vet ej om jag går. — För Guds skuld, gå! — För Rositas skuld... ja! — Annu ett ord, kom ti Ibaka med Waldemar till mig. Halberts mörka ögon strålade Som diamanter, som som stjernor på ljusblå grund. — Tack, tusen tack, englagoda Rosita... jag går genast. Baronessan de Marigny. Major Valmy satt vid sitt skrifbord i storblommig nattrock. Han såg glad och upprymd ut. Å — Femtio tusen Livres, sade han halfhögt, en artig summa! Victory får hälften till sitt bröllop, — Lady Rosita! utbrast han, hvad i Herrans namn står på? Rosita talade, mr John blef dödsbek. — O, min Gud! utbrast han förtviflad, har hon rest? — Nej, men hon gör det om en timme.