Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1855, sida 1

svenska oppositionen och de anmärkningar, som af de s press blilvit gjorda och ännu göras mot en del af de många missförhållanden inom vår förvaltning, bör man erinra sig följande. Den Åberdeenska ministeren nade, ehuru med tydlig motvilja och efter mycken tvekan, begynnt kriget mot England. Man behöfde dock ej lång tids erfarenhet af kriget, förrän en beåröslig verklighet ådagalade allt det ruttna, som fanns i den Engelska såväl militära som civila administrationen, och midt under brinnande yttre krig uppstod i England ett nara nog lika brinnande iare krig mot dessa oredor, mot all denna msgovernment-, som höll på att kosta England hela dess tappra armå, samt tillika mot de ryska sympathier, som man trodde sig finna hos de styrande. Det var isynnerhet ,Times4, som anförde dessa anfall På regeringen, på öfverbefälhafvaren och på nästan alla grenar af förvaltningen. Resultatet af denna strid blef, att Aberdeen måste lemna statsrodret i Palmerstons händer och att den engelska armken — räddades. Sjelfva Timeses värsta motståndare erkänna nu öppet, att det är denna tidning och dess korrespondenter, hos hvilka landet står i skuld får sina tappra söners frälsning från en eljest oundviklig undergång. Förgäfves bemödade sig äfven i detta land en och annan tolk för det ,goda gomla, att nedtysta oppositionen med ropet, att detta dvåmjeliga käx vore förderfligt för det ,förtroende mellan regering och solk, som vore så nödvändigt under kriget; att ,de iure striderna borde tystna under vapnen m. m. dylikt. Oppositionen fortfor. Den Roebuckska kommissionen lade i dagen den fullständigaste bevisning på sannsärdigheten af detta ,förtal, dessa ,smädelser, hvarmed Times brefskrif vare sades hafva lögnaktigt öfverhopat styrelsen, likasom det blef klart, att dessa s. k. -smädelser räddat Englands ära och i hög grad bidragit till den sednare lyckligare vänningen af kriget. Den Palmerstonska ministåren har ock på grund häraf måst taga allvarligt itu med att bota åtminstone de värsta såren, ehuru den ädle lorden nog är sjelf en alltför god aristokrat, för att gå till roten af det onda. Härigenom har ock medelklassens mägtiga organ, Times, sett sig tvungen att fortsätta sin opposition mot de ännu återstående många missbruken, bland hvilka det militära befordringsväsendet intager ett vigtigt rum, utan att i detta fail låta hindra sig af det pågående kriget. Detta beteende å Times och de med honom samverkandes sida, finner Svenska Tidningen alls icke förkastligt, utan anser det fastmer vara ,läroriktatt se huruledes man i ett land med verkligt utbildad och frisk nationalkänsla icke bäfrar för att blotta egna svagheter, så snart man hoppas, att detta kan i någon mån bidraga till att få det bristfalliga afhjelpt. Huru bedömmer samma tidning åter dem, som uti vårt land handla i samma anda, som den Engelska oppositionspressen, innan något krig ånnu utbrutit? Jo, om dem heter det, att de ,äta sig sjelsvas, att de ,slå sig sjelfva, sin regering och sin konungaätt djupa kännbara sår, endast för att få beklaga sig öfver sin uselhet, att de ,nedsjunkit i käxets vämjeliga dy, 0. s. v. så att enda räddningen för Svenska nationen, att icke ,qväfvas i detta ömklighetens qvalm, blir att helt tvärt kasta oss in i kriget. Är det icke en ypperlig konseqvens i detta? Och är det icke makalöst att se med hvilken oförändrad min och hållning Sv. Tidn:n för detta språk ? Tänkom oss hurudant detta språk skulle varit, derest en Svensk tidning, såsom Sv. Tid:n yttrar om Times, nedsatt landets egna officerare under Rysslands, och om man gjort detta under brinnande krig? Vi undra om Sv. Tid:n skulle funnit detta lärorikt att se. Men kanske ligger hemligheten deri, att den Engelska pressen kan hysa hopp om, att dess