Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1855, sida 1

— Victory, sade mr Augustus, minns du sagan om den Trojanska Helena? — Ja, mycket väl, slutet blef tragiskt. a — Men Paris och Helena voro lyckliga som guar! Victory smålog. — Ja, de voro lyckliga, trots Menelaus, trots allt. Balen var slut, alla reste hem, förtjusta i sin afton: Mrs Malvina glad och lifvad, Rosita blek och ångestfull, Mary Ann betänksam, Edgar glad och sorglos. — Edgar, sade Rosita, hvart går du? — Till min homme dåaflajre, som far i morgon till Neapel. Vigtiga aflaicer! Farväl min lilla Ros, au revoir! Och bort ilade Edgar, innan Rosa hann svars. Rosita satt i sitt kabinett, blek och tankfull. På en gång sprang hen upp, tog en mörk kappa med kapuschong och gick sagta ut. Till mr John Valmy gick hon i den mänljusa svala natten. Då mötte hon en ung man vid hornet af sitt hotel. — Lady Rosita, sade han, hvar går ni så sent? — Till m-jor Valmy; Victory är sjuk! Edgar är botsången till mr Barton. E.t nästan omärkbart leende öfverfor ynglingens ansigte. . l — Tillåt att jag följer er, lady Darville, vägen är lång. — Gerna, min kusin, sade Rosita. Halbert Glenville rodnade af glädje. . — Lady Darville, min nådiga tant, är miss Victory sjuk, nyss så frisk, så glad? — Ja visst, Halbert, hon är sjuk. — Hon yrar, sade Halbert Glenville leende. ij — Halbert, sade Rosita hastigt, vill du göra mig en tjenst, nu äro vi straxt vid mrs Malvinas hus? ——— — ——— ——— —