Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1855, sida 3

(linsändt.) i Vågra ord om landtslatens löner. Öfver 30 år har man arbetat på löneförhöjning åt landtstaten och 1000:de sinom 1000:de uppgifter, upplysningar, förslag Åc. infordrats och afgifvits, men allt sådant utan åsyftadt ändamål förr än vid sista riksdag, ty det anslag af 6000 rdr, som vid 1840—1841 årens riksdag beviljades, var så obetydligt, relatift tlil löntagarnes stora antal, att det icke bör tagas i beräkning, aldrahelst som dess fördelning skedde efter grun der, som blifvit mycket klandrade. Först vid sista riksdag beviljade rikets ständer till löneförhöjning åt landtstaten ett anslag ef 77.000 rdr banko, men ännu, efter ett år sedan riksdagen afslöts, har landistaten icke deraf bekommit ett öre, oakladt lakare-, skolm. f stater redan länge varit i åtojutande af de dem bevi jade löneanslag. Skälet, hvarföre landtstaten blifvit så tillbakasatt, uppgifves vara den omständigheten, att frågan om löneforhojningen blifvit, för ytterligare utredaing, remitterad till kammar kollegium och statskontoret, hos hvilka embetsverk lönefrågan i samma ändamål tillsö ene ghvilat i åratal. Men om det än varit sä olyckligt, att berörde lönefråga, ehuru den i 30 års tid behandlats, likväl tarfvade ännu ytterligare åtgärd, så vore ju förslag till lönesörhöjningen uppgjordt och föoljaktigt Kongl. M:ts nådiga proposition, och då rikets ständer, i enlighet med detta förslag, beviljade det begårda anslaget, så hade ju detta förslag, Som man väl icke får antaga vara utan all beräkning uppgjordt, kunnat gälla såsom en provisionel stat, intilldess den nödiga ansedd utredningen af lönefrågan medhunnits. Men ej nog dermed, att man sränhällit landtstats-tjenstemännen dem beviljade löneförböjning. Man har tillika minskat deras förut innehafvande löner och sådant under en tidpunkt, då lefnadskostnaderne ökats 50 om ej 100 procent och då regeringen uti vårt grannrike Danmark, just med afseende på den rådande dyra tiden, ökat tjenstemännens löner. Landtetaten med indeld lön har nemligen hitintills egt att den in natura utfordra eller ock taga lösen efter årets markegångspris; men landtstaten är numera fråntagen denna rättighet och i stållet ålagd att uppbära sin indelta lön efter medium af de 10 sistförflutna årens markegangspris, hvilket, med hänsigt till nuvarande gångbara priser å räntepersedlar, innebär en minskning uti deras löner af nära 50 procent. In: sändaren af dessa rader ogillar visserligen icke det förändrade sättet för indelta räntornes utgörande; men