Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1855, sida 1

— Rosita, kom, blif min, min maka; sly med mig till Frankrike, min ljusva älskade. Rositas hjerta klappade; han den ende hon någonsin älskat låg för hennes fötter och bad varmt, lågande. En minut var Edgar, pligt, tro, allt glömdt, men blott en minut. Då ryckte hon sig lös och sade stolt och kallt: — Edgar Darvilles maka befaller dig att gå. Waldemar tryckte henne hastigt till sitt bröst, kysste än en gång hennes läppar och panna, hennes svarta ögon, och ilade ut. Blek som döden gick Rosita in till mrs Malvina. Hon sof. Då gick hon fram till bordet, der lampan brann; der låg en bok. det var nysa testamentet. Rosita läste och lugnare blef blicken, hon darrade icke mer. — Var trofast intill döden, så skall du vinna lifsens krona. Rositas blick strålade, visst var hon nu glad och lugn, ty det var liksom hade ett mildt sken kringslutit henne. — Lady Rosita, sade den sjuka qvinnan, jag har sofvit; jag drömde att en krona strälade på ditt hufvud, att du var en hertiginna.