Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1855, sida 1

— —— Rosita inträdde. Den 16-åriga var klädd i en hvit klädning af dyrbara Valencienner med rosetter af gronat, blommor och juveler på kjolen, vid bröstet och på de rika ljusbruna slätorna, som voro uppfästade på grekiskt sätt. Hon var blek, men förtrollande sköa. — Förlåt, båsta lady Darville, sade mrs Malvina, min Victory är litet långsam. — Balen börjas ej förrän 8, sade Rosita, det är god tid. Farväl mrs Malvina! Kom Mary Ann och Victory! Mary Ann var rätt nätt i sin enkla rosetarlatansklådning, och det milda uttrycket i de bruna ögonen. Lord de Mandoville gaf en lysande bal, lady Arabella var en förtjusande värdinna, och hennes döttrar verkliga små fåer. Lilia, den äldsta, var 12 år och vacker som en deg, Arabeila var sin mors afbild och lilla Malvina hade så vackra, mörka ögon och så mjuka, blonda lockar. -Lady Geraldine, sade värdinnan, jag längtar mycket att så se er sonhustru, lady Rosita. — Ja, den goda Rosita, sade lady Geraldine, hon är en engel i englagestalt. — Jag är säker på att genast kunna se hvem som är lady Rosita, sade lady de Mandoville. — Se, sade bon, der kommer lady Darville; min Gud, så vacker hon är! — Lilla Victory Velmy ser icke illa ut. — Ah nej, ett täckt ansigte, för stor figur, stora händer och jeuefötter, men rätt bra för resten. Mary Ann behagar mig mer. — Lady Darville, sade en ung man i lysande uniform, säg mig, jag ber, hvem är den gudomligt vackra damen derborta, som talar med lord de Mandoville? — Det är min sonhustru, lady Rosita, sade äden gamla damen leende.