Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1855, sida 1

äAäAäA — makterna nu står nära för dörren såsom en nödvändighet, men att planen icke skulle afse någon operation till lands på Östersjösidan nästa år, utan blott fortfarande blokad och till-äfventyrs något försök mot Cronstadt med de grofva flytande mörsarbatterierna, som sednast visat en god effekt vid Svarta hafvets stränper. Under tiden skulle fälttåget på Krim slutas och rustningar fortgå, för att om så påfordrades och fred ej mellankomme, taga ett mera afgörande steg 1857, deri då Sverge, Danmark och Norge påräknas blifva deltagande. Denna plan, om den verkligen är sådan, synes klokt beräknad, så vida icke vestmakterna känna sig starka nog att redan nästa år slå ett asgörande slag. Deremot synes det anses såsom tillförlitligt, att meningen ännu icke är att förändra Europas karta, utan hufvudsakligen att förstöra Rysslands sjömakt och få fast fot i Finland och Östersjöprovinserna till dess en fred kan erhållas sådan den önskas. Kommer det så långt, så torde emellertid väl ett och annat följa med, ty vhappetit vient en mangeant-, och derför att Ryssland besegrade Napoleon I år 1812, med tillhjelp af Carl Johans råd, samt ehuru det nu är långt starkare än då, så är dock icke sagdt att ej de allierade denna gången bära sig klokare åt. Hvad våra inre angelägenheter beträffar stå de på samma punkt. Justitiestatsministern och just.-kanslern ha förvärfvat sig en ny merit för tjenstenit genom anställandet af högmålsåtal mot -Friskyttenför ett poem. Detta väcker någon sensation derföre att majestätet icke ens är nämndt, och det synes omöjligt hårdraga versernas innehåll till alasteligt tal, då de endast handla om -Göthernaseller -Göthens närvarande ställning. Konungen har ännu icke utlåtit sig huruvida detta åtal skall blifva af eller ej. Blir det icke af, så framstå de båda lagens väktares åtgärder såsom ett ganska onyttigt fjäsk; blir det åter af, så lära vederbörande väl anstränga sig för juryvalet så mycket de kunna; men det är sannolikt att ett fällande utslag för en temligen betydelselös vers i synnerhet i detta ögonblick komme att blifva dem mera obehagligt än ett friande. Dessa åtal tyckas vara så mycket mer öfverflödiga, som vederbörande dessförutan hafva det ganska väl ställdt med pressen, då de hafva icke mindre än sex af hufvudstadens tidningar till sin disposition, nemligen Postoch Inrikes Tidn:r, Svenska Tidn:n, Dagbladet eller Polisbladet, Väktaren, Folkets Röst och Söndagsbladet, hvartill ytterligare kan räknas den af hr Crusenstolpe utgifna månadsskriften Stallningar och sörhällanden, såsom den sjunde. Alla dessa stå till vederbörandes tjenst — en del af dem naturligtvis mot sold — emot Aftonbladet ensamt bland de dagliga tidningarne, jemte Friskytten, hvilken sednare dock först nyligen börjat med några allvarsamma artiklar följa dagens händelser. När man rangerat så väl för sig i afs. å mängden af kämpar, så bör det icke finnas Enågon anledning att klaga öfver bristande tillfälle, att få en god sak försvarad inför opinionen emot obehörigt klander. Jag vet icke om Isand-Tidn. gifvit akt på det besynnerliga faktum, att samtlige Stock holmstidningarne tyst och stilla halkat öfver den nyheten, som jag berättat i ett söregående bref, i afs. å förvaltningen af den kongl. thealern under frih. Knut Bondes chefskap, det saktum neml., att theaterkassans skuld, under denna af pressen ständigt lofsjungna förvaltning, på tre år vuxit ifrån 12,000 till några och åttiotusen rdr bko, hvilket utgjort föremål för anmärkning af R. St:s revisioner. En så anmärkningsvärd tystnad öfver ett i alla fall så begg NN