Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1855, sida 1

— ————7— Lady Isabella kysste sin mans hand. — Min adle Adhemar, sade hon; låt mig bistå dig! Ifrån denna dag är Dolorez min äldsta dotter. Hennes ögon strålade af fröjd. — Låt allt detta vara en hemlighet tills om 1 år; då är Dolorez myndig och tillträder denna egendom. — Du bar rätt, Adhemar; flickan skulle icke blifva hvad hon kan blifva, om hon visste att hon är fröken de Savigny. Till dess blifver hon Dolorez Marano. — Min stackars Henry, sade lady Isabella. — Moder, jag är rikare än Dolorez de Saviguy, sade Henry, i det han kysste sin mors hand. — Ja, Henry, du är det, ty ditt hjerta är rikt; du kan kämpa för din utkomst, för ära och rykte. — Och den äran, som man sjel! sörvärfvar, är skönare än allt, sade Henry de Mamonville lifligt. — Godnatt moder, godnatt min ädle fader. — Gud välsigne dig, barn, sade lord Adhemar.