Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1855, sida 1

Korrespondens. Stockholm d. 13 Nov. 1855. General Canroberts vistande härstädes upp: slukar för närvarande alla andra samtalsämnen. Då tidningarne med minutiös noggrannhet göra reda för hvarje steg han tager, der vid omvexlande för hvarje notis titulerande: general Canrobert, herr general Canrobert, herr ambassadören general Canrobert, hans excellens herr general Canrobert, m. m., hvilket allt kan återfinnas i ett och samma blad vid de särskilta berättelserna om hvart han begifvit sig, så behoser man ej uppehålla sig vidare dervid i ett bref. Visst är emellertid att hans besök väckt stor enthusiasm hos hela allmänheten. I går på spektaklet å kongl. theatern, der han infann sig omkr. 10 minuter före den kongl. familjen, stego alla damer upp och vistade med sina näsdukar och det blef hurrande, som ej ville taga slut; hvarjemte, hr Foroni lät spela franska nationalhymnen: Partant pour la Syrie. Efter spektaklets slut var Brunkebergs torg späckadt af menniskor, hvilka ända till midnatten hurrade utanför generalens logis, hvarjemte sånger och serenader uppför des, o. s. v. Allt detta kan vara rätt nyttigt så till vida, att generalen kan berätta det hem, att Svenska folket ännu lefver och icke saknar en viss spirit, när någon förstår att väcka den. Naturligtvis kan det ej heller vara Canroberts, eller som en del kallar honom: Kanon-Roberts person ensam, som åstadkommer allt detta, fastän han dokumenterat sig såsom god general och tapper krigare; det ligger något mer derunder, behofvet att uttala en nationalsympathi för den sak, för hvilken han varit i elden. I fråga om det egentliga föremålet för hans mission är det påtagligt att de profane ej kunna veta någonting visst, och de invigde torde vara ytterst få i denna stund. Ryktesvis, eller snarare gissningsvis går dock den tydningen, att ett närmande eller en anslutning till vest