Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1855, sida 1

Edgar Darville. Långt bort i slottets norra flygel, i ett litet lågt rum med mörka tapeter och en lampa i taket, satt en ung flicka; hon var 14 år, vacker och behaglig med kolsvarta lockar. Hon satt vid bordet och knäppte sakta på mandoliner. Hon var tankfull och skön, der hon satt i den brokiga zigenardrägten, med de långa slatorna uppsåstade med en kam, och en svart mantille deröfver. Då gick dörren sakta upp, en ung man inträdde försigtigt och smygande. Den unga danserskan spratt till. — Senora Dolorez, sade han, jag vill tala vid er. — Tala, sade flickan med en hög rodnad på kinden. — Dolorex, sade Edgar Darville, jag såg dig så vacker och så tjusande; jag älskar dig. Och han fattade flickans hand. — Herre, sade Dolorez, jag känner er icke; men så får ni ej tala till en fattig flicka. — Dolorez, älskade, var icke så kall, bad han; och ynglingen talade med värma och känsla. Dolorez rodnade. — Hvad önskar du af mig? sade hon. — Din kärlek . . följ mig! (Forts.)