Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1855, sida 1

öfverensstämmande sätt; vi afse endast des fullkomliga oförmåga alt gifva nationen dei lyftning, som ensam kan föra ett litet folk til seger; dess oförmåga af stora vyer och krafti ga mått och steg; dess oförmåga i administra. tivt afseende, hvilket är af otrolig vigt undei ett krig, och slutligen vår fullkomliga saknac af det högre militarbesalet. Man bör ihåg. komma, att den armåe Sverge kommer att ut: sända i kriget består ej af konskriberadt ung manskap, icke af värfvade soldater, hvilka mo sold gjort kriget till sitt yrke, utan af blomman utaf vår allmoge, af mognade män, de flesta med familjer, hvilka äro mera bönder sän soldater. Det är en i alla afseenden ädel och utmärkt trupp, hvars tapperhet och disciplin icke kan betviflas och hvars moralitet ställer den helt säkert främst bland alla trupper i verlden. Man må väl betänka sig mer än en gång innan man skickar en sådan armå utom Sverges gränser, i händerna på ett öfverbesal, som saknar all krigisk erfarenhet och hvilket lätt kunde utsätta dessa ädla trupper för det lätta engelska kavalleriets öde vid Balaklava. Detta är en vigtig betänklighet. En annan är denna lik. Vi äro ju ännu icke på långt när rustade, tack vare en krigsadministration, hvars handlingssätt hör till en af nutidens största gåtor. Rikets Stander anslogo betydliga summor till regeringens disposition, dervid man dock sörgafves ansträngde sig att få bestämdt, det medlen skulle användas till armeens materiel. Hura dessa medel blifvit använda känner man ej vidare än att under sommaren 1854 nära en million rdr rgs åtgick till trupprörelser fram och åter, för ändamål, som varit fördolda ända till dess riksrättsåtalet i Danmark uppdagat deras rätta halt. Dessutom vet man, att åtskilligt blifvit användt till beklädnaden, hvaribland 10,000 kaskar från Preussen, hvilka sedermera ej lära kunna begagnas, samt slutligen också något till uppköp af gevär ifrån Belaien, till ett antal, såsom man uppgifvit, af 5000. Det lider väl alltså intet tvifvel, att ju något blifvit under dessa år uträttadt, att ju åtminstone någon del af vår utrustning, t. ex. bekladnaden, är bättre än förut och att tillgångar till ytterligare förbättringar finnas i förråderna; men det väsentliga, hvad som angår sjelfva vapnet, befinner sig ännu, enligt hvad sakkunnige militärer försäkrat, i ytterst ofullkomligt skick, då man har ett verkligt krig och ej ett lustläger för ögonen. — Huru det nu är med vår flotta, känna vi ej. Att örlogsflottan blifvit försedd med några skrufvar och vattenapparater, har man hört omtalas. Men deremot känner man ej huruvida något blifvit gjordt åt vårt skärgårdsvapen, hvilket just är det hvarpå här ligger vigt, alldenstund de allierade af örlogsfartyg hafva tillräckligt. Det må icke förtänkas en vän af fosterlandets sjelfbestånd, att han under sådana förhållanden icke kan med någon enthusiasm omfatta det tillfälle som nu vinkar, att se Sverges tappre krigare uppträda i lederna bland Frankrikes och Englands män, för att bekämpa denne fiende, hvilkens ränker och våld ständigt hota vår tillvaro såsom ett fritt och sjelfständigt folk. Och denna tanke äger likväl något så hänförande — till trots af alla krigets fasor — att man behöfver fatta den sorgliga verkligheten skarpt i sigte, för att ej deraf låta sig bedåras. Emellertid — vi säga det under bemödande att beherrska all bitterhet — hvilar det ett stort ansvar på Sverges regering, att hafva ställt sakerna på denna punkt. Det är icke nog, att den i afs. å våra inre angelägenheter intagit den position, att nationen, som känner sig manad att gå framåt, måste steg för steg nära nog tvinga fram hvarje samhällsförbättring äfven af de påtagligaste missförhållanden; det är icke nog att den försmått hvarje förOch Victory Valmy lade sig och somnade