Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1855, sida 1

Och Victory Valmy lade sig och somnade godt och lugnt. Victory var en liten fet, knubbig och rödblommig slicka, med gult hår och ljusa ögon, vacker hy, stora händer och dito fötter, men glad och lislig, lik mrs Malvina i hög grad; men icke det ringaste lik majoren. Edith och Rosita sutto ännu länge och pratade, och deras friska klingande skratt väckte icke miss Victory, som sof den rättsardiges djupa sömn. Master Henrys aftonpromenad. Utmed den slingrande ån ledde en liten gångstig, der bland höga alar och tårpilar, gick en ung man, eller snarare goase, ty endast 17 år var Henry de Mamonville, grefve Adhemars enda son, arfvingen till slottet Savigny med alla dess herrligheter. Han gick långsamt, drömmande, hemåt, uttrycket i detta eljest glada ansigte var tankfullt, hans kind var blek, hans öga glanslöst. (Forts.)