Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1855, sida 1

— ::: 2—— — Men jag gör det icke, sade Victory. — Nej, han är icke blond som Edgar, och icke heller svart som Everard, genmälte Edith skrattande. — Ingen mer än jag får tycka om Waldemar, sade lilla Rosita allvarsamt, han är min fåstman: . — Och din sidensko fick han i stället för förlofningsring, sade Victory. — Nej, han skall få en ring, en riktig ring. Den der, som jag fått af lady Darville med Svart email och en stor juvel midtpå; den får Waldemar. — Men det är din vackraste ring! — Ja Victory, men just derför får Waldemar den. Edith skrattade och Victory skrattade äfven. — Jag afundas icke din fästman, sade hon. — Icke jag heller, sade Edith. — Ack, låt oss i morgon gå till Mary Bootb, bad Victory, och äta bär. — Och höra sagor, sade Edith. — Ja, vi gå dit med Henry och Waldemar, som Mary tycker så mycket om. — Men nu är det tid att sofva, sade Victory gåspande. — Ja, sof du, sade Edith, vi kunna annu icke sofva.