Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1855, sida 2

— — — — L — ZLxEtm 2 Inglis Tabia hade blott en kanon, hvarmed den kuude emottaga honom: han återtog Tabia, men blef ånyo utkastad, och denna förfärliga omvexling upprepades fyra gånger. I dagbrackningen ankommo ansenliga sörstarkningar, de i grannskapet befintliga batterierna kunde skjuta utan fruktan att skada de turkiska trupperna, och redutten sörblef slutligen i våra händer. De engelske ossicerarne uppförde sig på ett beundransvärdt sätt. Abdel Kerim Pascha af generalstaben fick tvenne hästar skjutne under sig, medan han framryckte i spetsen för förstärkningstrupperna. Öfverste Zikria-Bey sårades vid samma tillfälle. Ryssarnes sista ansträngningar understöddes af dels utaf deras kavalleri, den berömda dragonkorpsen, och deras reserv, som bestod af 1800 man infanteri, 2 batterier artilleri och 3 kavalleriregementer och under Muraviews eget befäl stod vid Erzerum-bron. Han var obe tänksam nog att låta kavalleriet spränga mot Inglis Tabia, oaktadt de ryske officerarne under de många stormningarne måste sett, att dess approcher voro öfverallt försedda med små grafvar och varggropar. Följden blef, att hästarne störtade, lederna brötos, och kolonnen råkade i oordning. Emottagne med drufhagelsalvor, måste dragonerna genast vända om, sedan de lemnat på platsen 98 man, bland hvilka flera officerare och en georgisk furste. Ryssarne hade äfven angripit Qanlu-Tabia; men här inskränkte sig alltsammans till kanonad och manövrering med tvenne kavalleriregementer. Alla befastade punkter blefvo mer eller mindre oroade, men utom vid Taqmas Tabia och Inglis Tabia egde ingen allvarsam strid rum utom vid Kutschuk Tabia, ett litet fäste, som försvarades af en bataljon med tigegevär försedda chechhanes. Ryssarne lyckades ej få fast fot i detsamma, utan måste draga sig tillbaka, qvarlemnande 850 döde eller sårade i och utanför fästet. Ryssarnes angrepp var fruktansvärdt. Hela deras arm (32,000 man med minst 80 kanoI ner) var denna dag i elden, men alla deras ansträngningar strandade mot våra truppers oförskräckthet. General Muraviews plan är lätt förklarlig. Taqmas Tabia och Inglis Tabia åro för staden Kars och det besästade lägrets öfriga försvarsverk jdetsamma som Mala koff var för Sebastopol och dess fästningsverk. Hade dessa positioner blifvit tagne, skulle vi varit förlorade. Ryssarne hade försökt bedraga oss genom en falsk rörelse, i det de afsände sitt irreguliera kavalleri, Kurder, Mingrelier, Tscherkesser och Qaraqalpaks till Djavra i en riktning motsatt våra redutters. Fiendens förlust är vidare betydligare, än jag i början uppgas. Vi hafva (enligt officiel uppgift) begrafvit 5600 lik, utan ett dock rensat terrängen på mer än 150 —200 metres afstånd från förskansningarne. Ryssarnes grannskap hindrar oss framtränga längre. Hvad beträffar antalet af deras sårade måste detta vara högst betydligt och kan utan öfverdrift uppskattas till 8 a 9.000 man (2). Fem dagar efter bataljen sågo vi ocrhörda transporter med sårade algå på vägen till Gumri. Bland stridens ofler är äfven ryske generalen Baklanow, som man igenkänt på hans papper. Oaktadt detta fullständiga nederlag, qvarstå Ryssarne i sina positioner. De vilja måhända hämnas, men vi äro beredde att emottaga dem. Emellertid får jag upprigtigt tillstå, att det nu är tid, att regeringen beslutar sig till att skicka oss förstärkningar, ammunition och proviant. Vi äro illa försedde med allt utom kläder. De ryska stöslorna och uniformerna komma oss till godo, och våra stackars soldater hade verkligen behof af dessa varma kapotter under de kalla nätter, vi nu hafva. För att uthärda belagringens fasansfulla pröfningar har det i sanning behösts hela det undergifna tälamod, hvaraf muselmän äro mäktige. Till och med hos oss, der qvinnan är fri, lefver och känner, är det något ovanligt och beundransvärdt, då hon i marketenterskans drägt bispringer stridsmännen på slagfältet. Hvad skall man då säga, då vi här sågo turkiska qvinnor, som outtröttligt under den mördande striden skyndade från brunnarne till redutterne med vatten åt våra af sju timmars oafbruten kamp utmattade krigare! Koleran har efter denna lysande seger yppat sig bland oss, men hitintills skördat få osser. — Enligt sednare underrättelser srån Kars hade