Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1855, sida 2

— Min Gud, mrs. Valmy, hur kan man äta plommon, då man har spanska drufvor framför sig? utbrast lady Darrille. — Ja pressade och opressade, sade lord Saville leende. — John, min man, har aldrig tyckt om drufvor, men jag, mylady, är alldeles kär i dem, synnerligen de som växa på Savigny. — Ack mrs. Valmy hvad ni är god som tycker om mina drufvor, sade lady Isabelle. — Det är verkligen Xcres drufvor sade lord Adhemar, min hustru har nyss fått dem från Spanien! — Ja kände jag intet det straxt, my lord, de smaka spanska. — Bösta sir Everard, ni äter ingen frukt, bshagar ni icke en persika? — Jag tackar er Mylady, men jag har redan ätit en. — Och två äro för mycket, log lord Adhemarg, men hvar är ungdor en? bästa sir Everard, bed er bror och de andra unga herrarne komma och smaka på frukten. Sir Everard gick. — Edra söner, lady Darville fara utrikes, tror jag, i höst ? — Ja mylord, till Paris; Edgar har aldrig varit der och far nu i sällskap med baron de Marigny.